Idag var det dags för en heldagstripp i området. På programmet stod besök i ett tempel, bada i varma källor samt något som kallades ”Emerald pool”.

The Tiger cave Temple

Bussen plockade upp oss på rätt Thailandstid och sen bar det iväg mot vårt första stopp. Det var ”The Tiger cave Temple”. Här hade man två val; antingen kunde man ta sig upp för 1237 trappsteg och få en vidunderlig utsikt från den nära 300 meter höga klippan. Eller så kunde man besöka själva templet och dess sevärdheter. Vi valde att dela upp oss. Jag och Johan bestämde sig för toppen och Maria och Lina för templet. Val av aktivitet kan ha lite med platsburkar att göra möjligen. Sådant har ju hänt förut.

Uppför trappan

Vi började klättringen uppför. De första 100 stegen var löjligt enkla och korta men sen blev det snart värre. Att säga att det var brant var nog att underdriva. Gränsen mellan stege och trappa var hårfin, bara steglängden i sånt fall kanske. Efter drygt 700 steg var det en rejält trött Lasse som tvingades vila allt oftare. Kanske var det liite dumt att försöka sig på detta i värmen och med ett problem som mina, men efter att pustat ut ett slag gick det att ta sig ännu en bit. Det tog ca 35 minuter innan vi svängde runt den sista kröken och kunde se målet. Minst sagt nöjda kunde vi pusta ut och beundra den storslagna utsikten.

Utsikten skämdes inte för sig precis..

Man hade byggt en mäktig Buddhafigur på toppen och hur man fått upp allt vete sjutton. Nån typ av linbana kanske? Utsikten härifrån var verkligen minnesvärd och man såg långt ut över hav och åkrar som bredde ut sig nedanför. Krabi Town låg mellan oss och havet och såg inte särskilt stort ut. Vi lät kameran ta bilder och kikade på allt som fanns att se (tyvärr ingen platsburk dock) innan vi tog oss ner.

Vägen ner var betydligt lättare men man insåg ännu tydligare hur brant trappan verkligen var på sina ställen.

Brant, men mäktigt.

Istället för klättring

Under tiden gjorde Maria och Lina annat.  Dvs en tur i djungeln där munkarna bodde. Alla munkar hade varsin koja till egen boning. En del i grottor där de byggt en dörr för, andra i små ”friggebodar”. Där fanns också både plats för meditations- och tempelgrottor i olika storlekar. En tur in i det riktiga tigertemplet hanns också med där de blev välsignade av en buddistmunk.

Hyggligt stora träd.

Vi hann även med att leta efter ännu en plastburk(hittades inte den heller) innan bussen tog oss vidare mot nästa mål.

Varma källor

Efter ca 40 minuter var vi framme vid några varma källor vi skulle få testa att bada i. Det var en kort prommis genom skogen innan vi var framme i en skogsglänta där vattnet kom rinnande från ett litet vattenfall. Mineralerna i vattnet sägs föryngra kroppen och guiden (som påstod att han egentligen var åttio år) var ett levande bevis på det. Vi sjönk ner i det 40-gradiga vattnet och njöt, föryngring eller ej, men skönt var det!

Varma källor och en del turister..

Efter ännu en misslyckad burkjakt bar det iväg mot lunchen och dagens avslutande stopp. Lunchen bestod av en liten buffé som serverades direkt vid borden. Gott!

The blue and the Emerald pool

Det sista stoppet tog oss sedan till ”The blue and the Emerald pool”. De är resultatet av termisk aktivitet i området då vatten värms upp och tränger genom det mineralrika berget. Allt detta läste vi främst i texten till den Earthcache som visade sig ligga här, kul kunskap som gav extra dimension till besöket.

Vi vandrade de 800 meterna från parkeringen genom djungeln och nådde den första dammen. Här kunde man bada och vi var inte ensamma om man säger så. Men det var skönt och smaragdgrönt svalt vatten man sjönk ner i. Enligt beskrivningen i Earthcachen ändrar vattnet färg beroende på temperaturen, som i sin tur styrs av vattenflödet från den övre, blå dammen.

The emerald pool.

fter ett bad tog Lina och Lasse sig till den blå dammen för att avsluta Earthcachen och försöka oss på en annan plastburk som skulle ligga där.  Den låg 500 meter längre in i djungeln men man hade gjort en fin och lättgången betongstig i princip hela vägen.

Den blå bassängen låg stilla mitt i en liten glänta. Och vattnet var verkligen blått. Här kunde man inte bada, bottnen var förrädiskt och vattnet var riktigt varmt då och då. En lustig sak var att det tycktes bubbla från botten när man klappade händerna. Kanske en tillfällighet, men det kändes verkligen som det var så.

The blue pool.

Vi tog oss tillbaks till bussen och sedan tillbaks till hotellet, nöjda efter en intressant och kul dag med massor av intryck.

Vi var alla rätt mätta av intryck från dagen och bestämde oss för att bara gå ner till affären och köpa något att äta på rummet istället. Tillsammans med lite gott kallt och sällskapsspel blev det en skön avslutning på ännu en mysig semesterdag.