Vi lämnar Narvik och rundar Sverige på norrsidan genom det vackra landskapet i Norge. Gör några oväntade stopp längs vägen och kör slutligen in i Finland för att landa i en av dess mest avlägsna byar.

Upp och hoppa!

Vi har nog inte helt vant oss vid midnattssolen ännu. Den här stugan har ett glastak i sovrummet. Det är nog en helt otrolig upplevelse att ligga här på vintern en stjärnklar natt med norrsken. Två av rummets sidor består också av glasväggar så man kan nog få en riktigt maffig upplevelse. Väggarna har draperier, taket har det inte. Så trots att det är rejält molnigt har vi ändå haft en strålkastare som lyst upp rummet hela ”natten”.

Boendet var verkligen något extra.

Vi klev upp, åt frukost och gjorde oss iordning. Planen idag är att avverka sträckan genom Norge för att landa i Kilpisjärve, Finland. En sträcka på dryga trettio mil så det är ingen större fara. Vädret såg halvdant ut så några längre stopp fanns inte planerade.

Mot Kilpisjärvi

Vi satte oss i bilen, tog oss ner från berget och styrde bilen mot Hålgolandsbron som vi även passerade på hitvägen. Det är en betalbro som kostar 90 NOK att passera. Vi hoppas vi gjort rätt genom att registrera hyrbilen via Epass24 så att vi slipper extra hyrbilsavgifter senare. Det får tiden utvisa.

På väg över Helgålandsbron

Landskapet vi passerade nu liknar på många sätt Nya Zeeland. Lite mindre kurvigt men annars likt med smalare landsvägar, grön natur med höga berg där man kör i dalgångar mellan topparna. Vegetationen i Nya Zeeland är såklart annorlunda med sina stora ormbunksträd men känslan var ändå lik.

Vackert landskap, om än lite regnigt.

Några korta stopp

Det småregnade hela dagen men vi gjorde ändå några korta stopp när andan föll på. Det första var vid en skylt som lovade ett mineralmuseum. Av det såg vi inte röken av men de hade ändå en del vackra gamla byggnader som vi helt ostörda kunde vandra omkring emellan.

På vägen emellan de stopp vi gjorde var naturen fantastisk. Höga fjäll i bakgrunden, låga träd och en och annan fjällsjö. Det var svårt att se sig mätt helt enkelt.

Naturen behöver verkligen inte skämmas för sig här.

Ett annat ställe vi stannade vid var väl vad man skulle kalla för en turistfälla men med sin toalett och några geocacher att roa sig med medan man sträckte på benen var det ändå helt ok. Och det är ju ändå lite kul att se hur mycket olika prylar det finns att köpa som man verkligen inte behöver.

Ett av de där oundvikliga stoppen som alltid finns längs turiststråk.

Vi stannade även till på en rastplats med fin utsikt över sjö och berg. På något sätt är det just dessa korta, lite oväntade stopp som gör resan extra minnesvärd.

Skibotn

När vägen svängde av mot Kilpisjärvi bestämde vi oss for att fortsätta längs E6 norrut en liten stund till och kika på den lila orten Skibotn. Det är en liten ort vid Lygnefjorden och vi funderade på att äta lunch här men bestämde oss till sist för att stanna vid en fika på det lilla hotellet.

Efter fikat kikade vi på på några geocacher och besökte hamnen med dess laxodling innan vi styrde mot E8:an och Finland.

Kilpisjärvi

Vägen ner mot Finland flöt på som den övriga dagen. Långa raksträckor i lite mer fjällik natur än tidigare. När vi nådde fram till Finland var det bara en skylt som förkunnade att nu var vi i EU. Men väl framme i Kilpisjärvi fanns ändå en tullstation där man kunde svänga in om man hade något att förtulla.

Vi fortsatte in mot byn och svängde ner till båten som vi tänkt åka med i morgon. Det kändes bra att ha lite koll. Sedan vidare mot affären. Det var en butik som hade det mesta man kunde behöva. Med tanke på avstånden här så är det nog bra.

Den lilla stuga vi bokat låg med skaplig utsikt över sjön och hade det mesta av livets nödtorft. Här kommer det att funka att bo i några dagar.

Utsikt från vår lilla stuga.

Nu återstod inte mycket att göra idag. Lite skrivande och test av ett par finska öl vi köpte i butiken. Imorgon bär det av till Treriksröset!