Häng med på en oväntat äventyrlig resa till Sawa-I-Lau grottan. Vi utmanar båda vår klaustrofobiska sida och simmar in i mörkret.
Sawa-I-Lau grottan
Idag åt vi frukost på pricken halv åtta eftersom det är dags för grottäventyr. Apropå frukost måste jag säga att det är ganska härligt att sitta med menyn och bestämma vilken varm frukost vi vill ha. Och sedan få den fint upplagd och serverad till bordet. Känns ju urlyxigt!
Båtresan
När klockan närmade sig nio tog vi oss till aktivitetscentret, en sådär femtio meter från vårt hus. Vi var ganska många, straxt över tjugo, entusiastiska grottforskare idag. Vi klev ombord på den öppna båten (den hade tak men var i övrigt öppen) och det blev faktiskt ganska trångt. Guiden hälsade oss välkomna och talade om vart flytvästar, förbandslåda och ”nödutgångar” fanns. För som han sa; gästernas säkerhet är det viktigaste.
Dock kom vi inte så långt. Innan båten ens kommit ur bukten stannade motorerna. Trots flera försök att få igång dem igen ville det sig inte riktigt. Förmodligen var det väl skit i luftfiltren eller nåt. Kanske tur att vi inte kom så långt. Båten hackade sig in till stranden igen och vi fick kliva av. Flytvästar hämtades och sedan ner till nya båtar.
De var som lite större roddbåt, sådär en åtta meter lång. Vi fick sätta oss på durken med ryggarna mot sidorna. Vår båt blev för mycket lastad så Lasse och jag fick byta till den andra båten efter en stund när vi redan var ute på vattnet. Det blåste rätt ordentligt idag så det skvätte fint. Det var som att få hink efter hink hälld över sig under de cirka fyrtiofem minuter resan tog. Tur att vattnet är varmt. När vi var ute på havet och det gungade och sköljde vatten över oss som mest kom funderingarna på de flyktingbåtar som förlist på medelhavet. På dem hade det nog packats tjugo, trettio personer till. Och utan flytväst.
Dagens utmaning
Så här såg det ut innan vi fick byta till de mindre båtarna.
Och så här mysigt hade vi det i den mindre varianten!
Nåja, till slut kom vi fram, helskinnade men dyngsura. Vi hade nog inte läst på så värst noga om den här turen för det visade sig vara en grotta vi skulle simma in i. Den första var som ett stort rum med högt i tak. Rätt maffig. Den hade visst varit med i inspelningen av ”Den blå lagunen” från 1980.
Den andra grottan passade sig bäst när det var lågvatten för den behövde man dyka in i. Guiden sa att om man har anlag för klaustrofobi så kanske man ska hålla sig till grottan utanför för väl därinne fanns inget ljus mer än från ficklampornas sken… Jag var framme och tittade men tvekade ordentligt. Vips finner jag mig själv bara dyka in i tunneln. Vet inte riktigt hur det hände men så här efteråt är jag rätt stolt över mig själv! Guiden berättade att det fanns två levande varelser här nere i grottorna. Varelserna är två ålar som byborna slängt i för länge sedan på grund av någon folktro att de skulle hålla undan annat oknytt.
Ännu en blöt resa
När vi väl kom ut i solen och ljuset igen packade vi in våra telefoner lite mer vattensäkert och knöt ihop påsen. Hemresan var lika stökig den med höga vågor och vattenkaskader. I huvudet for mantrat ” gästernas säkerhet är viktigast, gästernas säkerhet är viktigast, gästernas…” Kan tillägga att kroppen var rätt stel när vi kom tillbaka efter att ha suttit i hopkrupen i samma ställning och parerat vågor i tre kvart!
Stranden utanför grottorna är det enda vi kunde fotografera eftersom vi saknar vattenskydd till telefonerna.
Byborna sålde souvenirer på stranden.
Ganska samma saker som i typ Thailand.
Det blev lite mer och fler äventyr än vi väntade oss, men så är det. Och det oväntade är inte alltid dåligt och vi kommer ju komma ihåg resan till den grottan länge framöver!
Maximalt utnyttjande av den sista dagen på ön
Efter varsin dusch och uppsköljning av de kläder vi haft på oss åt vi lunch. Saltvatten halten är nog ganska hög i duschen även om de saltat av havsvattnet. Man är liksom klibbig på hela kroppen trots att man är nyduschad. Och kläderna var ju väst att skölja ur eftersom de var dränkta i saltvatten, inte så skönt att ha på sig när det torkat.
Hela eftermiddagen satt vi på vår veranda och läste varsin bok. Jag är väl inne på min tionde den här resan och Lasse har läst den första boken på tio, femton år. Han har helt gått över till att lyssna på böcker annars men internet var så slött att det inte gick att ladda hem en ljudfil så det fick bli en e-bok istället.
En som har det ganska bra!
Den här avslappnade utsikten kan man se om man bara
tittar upp från sin bok!
Vid middagen hade de återigen placerat oss vid eget bord i främsta raden med utsikt över havet. Fantastiskt! Vi fick åter en härlig femrättersmiddag. För min del blev det samma som igår för varför ändra ett vinnande koncept, liksom. Lasse provade dock på lammskånk till huvudrätt.
Utsikten från första radens bord går inte av för hackor!
För att få ut det sista av kortsemestern i Söderhavet satt vi sedan på vår veranda och mös i den fortsatt ljumma kvällen. Det har dock börjat blåsa en del så vi får se hur vädret blir i morgon.
