Vi besöker Pūkaha National Wildlife Centre där en Kokapo blir kärvänlig med Lasse. Maria får syn på kiwifåglar och vi äter gott i Masterton.
Äntligen sol och värme
Åh, i dag skiner solen från en blå himmel med endast små molntussar. Äntligen, som vi har längtat efter nåt annat än moln, vind och regn.
När vi nu fått en extra dag så bestämde vi oss för att det riktigt lugnt idag. När vi kikade i guideboken hittade vi Pūkaha National Wildlife Centre som försöker rädda Nya Zeelands utrotningshotade fågelarter. Det lät intressant och då de dessutom ska ha Kiwi fåglar där blir det nog vår bästa chans att få se någon på riktigt. Kiwin är nattdjur så under dagarna håller de sig undan och gömmer sig.
Vägen idag var förhållandevis rak och platt så det gick ganska fort att ta oss de femton milen dit. Skönt som omväxling!
Pūkaha National Wildlife Centre
Här är det, Pūkaha National Wildlife Centre som värnar om utrotningshotade fåglar.
Det fanns Bush parrot och Saddleback samt flera andra fågelarter. De hade gjort så man gick som en skogspromenad med de stora hägnen glest utspridda längs vägen.
Vägarna mellan hägnen var natursköna skogspromenader.
Allt var inte fåglar. Dessa Redwood träd är riktiga
ungdomar med sina blott sjuttio år!
Det fanns även ett stort hägn dit vi kunde gå in via en sluss för att uppleva fåglarna på nära håll. Små och stora fåglar fanns det där och det var en märklig känsla att vara så nära att fåglarna flög precis över våra huvuden.
En stolt Kereru i hägnet.
En del av fågelarterna fanns även fritt flygande i området. Vi hade turen, och tålamodet kanske, att få se fåglar av alla de sorter som fanns i hägnen även om de flesta var skygga och höll sig ganska långt in ibland buskarna.
Kakapo
Precis i början av vägen runt stod en av de anställda och pratade med en fågel i ett av hägnen. Vi smög oss fram och tittade på den vackra mörkblå fågeln med två klarblå hudfläckar under hakan. Kvinnan som stod där berättade att fågeln, en Kakapo, är ganska sällskaplig. Dessutom gillar hon män med skägg så när Lasse pratade med fågeln kom den fram och pratade tillbaka. Flyttade han sig till andra sidan hägnet följde fågeln efter. Rätt var det var sa fågeln Kakapo. Haha, då förstår namnet på fågelarten nu! Det lät jättekul och lite gulligt. Förövrigt hade de försökt att sammanföra Kakapon med en hanfågel men hon var inte intresserad, utan gillar tydligen bara människomän. 😊
Kärlek! <3
En Kokapo med sina färggranna blå fläckar
Ålar
Av någon märklig anledning hade centret även ett gäng ålar i ett litet vattendrag. De låg som i en stor klunga i vattnet. Vi missade matningen men det gjorde inget. Jag tyckte egentligen att de var ganska slemmiga och äckliga.
En ganska äcklig ålklump.
Kiwihuset
Nu var det dags att gå in i det mörka huset och spana efter Kiwifåglar. Till slut såg jag ett par fåglar som raskt sprang och gömde sig igen innan Lasse hann se dem.
Efter vår skogspromenad och fågelspaning tog vi en kaffe med scones i kaféet. Mysigt!
Masterton
Vi kikade i appen och hittade då en camping bara ungefär tio mil framåt längs SH1, vid ett litet samhälle som heter Masterton. Vi kom fram redan vid tretiden då vi satte oss i solen och mös resten av eftermiddagen. När vi framåt kvällen började bli hungriga gick vi en promenad in till stan för att äta middag. Det verkar inte vara helt lätt att driva restaurang här. Många lokaler står tomma eller är stängda. Kanske är det, som vi noterade redan igår, pandemin som satt sina spår även här. Hur som helst hittade vi en restaurang som heter CBK där vi satt ute och fick oss en god middag med husets specialburgare och lokalt öl.
Mysväder under eftermiddagen!
God hamburgermiddag på CBK.
Sedan var det bara att ta sig tillbaka till campingen för det är ju trots allt en dag i morgon också som vi Lundströms brukar säga.
Tillbaka på campingen i mörkret.
