Vi åker till Wellington och återbesöker ett museum samt tittar på en botaniskt trädgård. Testar också på att campa i en storstad för första gången.

Idag ska vi till Wellington. Det är en kort resa på tio mil som Google anser bör vara avklarat på 1 timme och 45 minuter på dessa vägar. Det gäller att inte räkna med samma tider som hemma, som sagt.

Vi åt frukost ute i det halvsoliga vädret och packade sedan ihop allt och gav oss iväg. Planen var att komma fram vid elvatiden och hoppas på att få en plats på den parkering som låg närmast färjan och där man fick parkera med ”self container vehicles” (som är campingbilar med toa och tank för gråvatten). De skulle finnas något tiotal platser bara men vi hoppades det skulle lösa sig fint.

Mot Wellington

Vägen ner mot Wellington gick längs väg två. Till en början var vägen slät och bred och det var lätt att hålla den satta hastigheten på 80. Normalt gäller 100 men här var farten sänkt av nån anledning. Vi passerade lite mindre städer och kom så småningom ut på en vägsträcka med en hundraskylt. Problemet var bara att nu blev det smalt och brant på riktigt med varningsskyltar om att köra max 35 i kurvorna etc. Det är inte helt logiskt hur de bestämmer fartgränser här tycker jag.  Vi fortsatte uppåt längs den smala väg som slingrade sig runt branta bergskanter. Bilen slet med backarna men till sist var vi uppe och fick istället åka neråt på samma typ av smala och kurviga vägar.

Till slut var äventyret över för den här gången och vi fick åter breda och raka vägar att köra på hela vägen ner till Wellington. Vi for förbi färjeterminalen på vägen in mot staden och gjorde en mental notering var den låg.

Turistande i Wellington

Väl framme visade det sig att vi tajmar ankomsten väl. Det fanns ett par lediga platser kvar så vi parkerade och löste biljett. Skönt, då var det löst!

Hurra, vi fick en plats. Sova mitt i stan känns ovant dock.

Ett kärt återseende

Vi hade nu en dryg halv dag i Wellington. Parkeringen låg bredvid det fina museet Te Papu som vi besökte för 11 år sedan när vi var här. Eftersom vi ändå var utanför gick vi in och kikade på ett par av våningarna innan vi gick vidare. Det var lika fint som vi minns det.

Wellingtons bergbana

Vi hade redan gått en hel del nere i stan förra gången så vi spetsade in oss på nåt vi inte gjorde då istället. Vi tog därför bergbanan upp till toppen av Wellingtons botaniska trädgård. Det var en charmig bergbana som varit i drift i olika former i över 120 år.

Väl uppe kikade vi snabbt in på det pyttelilla museet som handlade om bergbanan. De håller på att renovera så allt fick vi inte se.

Wellingtons botaniska trädgård

Sedan var det dags för den botaniska trädgården. Vi insåg nu att trädgården har sin högsta punkt här. Sedan sträcker den sig ner mot gatorna vi kom ifrån. Vi bestämde oss för att ta en tur ner mot besökscentret som låg drygt halvvägs ner och sedan återvända upp längs Wairarapa track som är en smalare skogsstig.

Trädgården var trevlig men vi fick nog inte fullt grepp om var de olika delarna låg. Här och var fanns det stigar in där man visade något tema. Vi vände uppåt vid besökscentret efter att ha loggat en geocache som låg i närheten. Wairarapa track var mysig och tom på folk. Vi såg papegojor och andra fåglar bland bladen på träden.

Vi tog sedan bergbanan ner igen och åt lite god koreansk snabbmat samt kompletterade frukosten innan vi återvände till bilen. På vägen dit insåg vi plötslig att ”här har vi ju varit förut”. Där låg ju det hotell vi sov på vid vårt förra besök.

Kväll i Wellington

Kvällen tillbringades mest i bilen med bloggande och trevlig samvaro och avslutades med en promenad till ett närliggande ambulerande tivoli som vi hört glada skratt ifrån hela kvällen. En tanke jag ofta får när man ser dessa tivolin är hur säkra det är. Det här tivolit hade ganska stora attraktioner som slängde folk omkring med rätt hög fart. Att man funderar över sånt, betyder det att man, hemska tanke, börjar bli gammal?

Ett ambulerande tivoli vi hann besöka innan sovdags.

Nu var dock dagen slut tyckte vi. Vi drog oss därför tillbaks och gjorde bilen klar för sovande. Imorgon är det uppe med tuppen som gäller för att ta sig till färjan och Sydön.