Vi upplever ännu en lång resdag men belönas med ett besök på en av världens mest unika platser. Det blir sköldpaddor, leguaner, hägrar, sjölejon och mycket annat redan första dagen på Galápagos.
Idag var det verkligen uppe med tuppen som gällde. Klockan ringde straxt efter tre men då var vi förstås redan vakna. Vi är fortfarande delvis kvar i Europatid. Både jag och Maria tycks ha extra svårt att resa västerut, trots att det vanliga är precis tvärtom.
Vi packade det sista och checkade ut straxt innan fyra då restaurangen öppnade enbart för oss. En halvtimme senare satt vi i bussen på väg till flygplatsen. Den här gången tog vi ”genvägen” nerför berget. Det var en väg som chauffören från flygplatsen ta men som då var avstängd. Det var en spännande nerfart som påminde mycket om våra äventyr i Madeira, Nya Zeeland, och Island.
Flygplatsen
Vi nådde smidigt fram till flygplatsen och började med att skanna allt bagage. De vill så långt det är möjligt se till att inget främmande biomaterial når Galápagos. Det var en smidig process och under tiden hade vår guide fixat incheckning och de inresekort vi behövde vid landningen. Det var bara att lägga väskorna på bandet och passera säkerhetskontrollen så var vi inne i avgångshallen.
Flyget gick i tid mer eller mindre och mellanlandade först i Guayaquil där många klev av. Efter tankning och byte av passagerare satte vi kurs mot Galápagos och knappt två timmar senare landade vi på ön Baltra, en liten ö som ligger precis norr om ön Santa Cruz, där den absoluta merparten av befolkningen på Galápagos bor.
Galápagos!!
Att ta sig igenom kontrollerna gick smidigt. Först en inrresekontroll där man kollade att vi hade inresetillstånd och dessutom fick betala parkavgiften på 100 USD. Sedan en extra kontroll av handbagaget så att man inte fått med sig frukt eller liknande. Hämta väskan som redan stod i ankomsthallen och sedan var vi på Galápagos!
Första synen av Galápagos
Den här bilden är vi nog först med att ta… eller inte
Utanför mötte vår turguide, Maurice upp och vi tog tillsammans en av bussarna ner till hamnen mot sundet mellan Baltra och Santa Cruz. Maurice berättade att de som väljer att åka kryssningsbåt mellan öarna kliver på dessa här.
Sundet mellan Baltra och Santa Cruz
Långt där nere fiskar en pelikan. Vi skulle se fler senare…
Vi fortsatte med en mindre båt tvärsöver och satte oss sedan i den buss som skulle ta oss de dryga fyra milen tvärs över ön.
Santa Cruz
Under hela den här tiden hade vi redan hunnit ser massor av djur och växter. Leguaner som slöade i solen, Pelikaner som fiskade och andra fåglar vi inte sett förut. Det som kändes udda var att de liksom befann sig mitt hos oss. En klart ovan känsla.
Där vi hittills varit såg det ut som öken mer eller mindre. Torrt och stenigt med till synes död vegetation. Maurice berättade dock att träden bara vilade till dess den ”varma årstiden” infanns sig. Då vaknade det till liv igen.
När vi kom till öns högland förändrade ön utseende. Här kommer det ofta lite regn även under den varma årstiden vilket gör att allt var grönt. Hör fick vi också se de första jättesköldpaddorna. De fanns överallt längs vägen och mitt i bland de som bor här.
Puerto Ayora
Till sist kom vi fram till Puerto Ayora som är huvudorten på Galápagos. Här bor runt 30 000 personer. Vi körde en kort sväng genom staden där Maurice pekade ut platser att känna till innan vi checkade in på vårt hotel, Isla Azul, ett helt ok litet trevligt hotell nära stadens huvudgata.
Vi gick sedan tillsammans och åt en dagens lunch på en av alla de restauranger som finns. Det var riktigt gott! Vi fick också se de första sjölejonen. De låg till synes helt oberörda mitt inne i stan och solade. En annan värld onekligen!
Första intrycket är verkligen ovant.
En pelikan på stadspromenad
Leguanerna fanns över allt vilade mest.
Krabbor fanns i alla slags färger
Charles Darwin Center
På eftermiddagen besökte vi forskningsstationen Charles Darwin Center. Maurice guidade oss först runt längs en utställning som visade hur man arbetar med att bevara Galápagos och bekämpa invasiva växter och djur och hur dessa påverkat fauna och djurliv. Men vi fick även lära oss om de djur och växter som omgav oss i överflöd var vi än såg.
Den här kaktusarten är endemisk för Galapagosöarna
Leguaner av ala de slag var man än såg
Vi fick även höra berättelsen om ”Lonesome George”, det sista levande exemplaret av Pinta Isand turtoise och den symbol han fick bli för arbetet med att bevara och återställa djur och växter på Galápagos. Lonesome George dog 2012 och finns bevarad på centret.
Många sköldpaddor är det.
De yngre sköldpaddorna har fortfarande ”ringar” på skalet.
Väl framme vid centret fick vi titta på de sköldpaddor de föder upp här. Det föder upp tre olika arter som är hotade idag och man inser vilket jätteprojekt det är när man betänker att de först ska kläckas och sedan hållas kvar i fem år innan de släpps ut i det fria.
Här är de fullvuxna sköldpaddorna.
De ser verkligen ut som urtidsdjur på nåt vis
Hela visningen avslutades med en utställning och ett besök hos Lonesome George där han står och övervakar hela detta jätteprojekt som återställningen av Galápagos innebär.
Lonesome George, den sista av sin sort.
Kvällsäventyr
Vi var riktigt möra efter alla intryck vid det här laget. Men vi tog oss tillbaks till hotellet, duschade och försökte skriva klart gårdagens händelser innan det var dags för middag. Vi åt tillsammans på ett av de ställen längs det gata Maurice kallar ”Food street”. Jag åt räkor o kokosnötsås och Maria åt stekt ris och räkor. Det smakade riktigt gott.
Kvällen avslutades sedan på en bar där vi testade varsin öl från det lokala bryggeriet. Även dessa var goda men nu var det dags att avsluta den här kvällen. Imorgon väntar nya fantastiska äventyr!
