Vi tittar på många fina graffitimålningar och gör en oväntad upptäckt i tunnelbanan. Vi sammanfattar också vår upplevelse av Sydamerika.
Planer för sista Santiagodagen
Vaknade idag till vår sista dag i Santiago, Chile och faktiskt hela Sydamerika. Flyget vidare mot Los Angeles går i kväll vid 22-tiden så vi har hela dagen på att utforska staden en sista gång.
Ren och fin stad. Notera bergen i bakgrunden! Nära till skidåkning för den som så önskar.
Mer gatuvy.
Igår hittade vi ju inte det där utemuseumet med muralmålningar så det fick bli vår mission för idag. Dessutom får vi ju användning av våra Bip!-kort som vi laddade redan den första dagen i Santiago. Tunnelbanan här fungerar utmärkt! Rent och snyggt, kommer tåg ofta och man känner sig alltid trygg. Och billigt, ungefär 10:- resan lite beroende på vilken tid på dagen man reser.
Med tunnelbanan ut mot dagens äventyr.
Tunnelbanekonst.
Museo a Cielo Abierto en San Miguel
Så, efter en ordentlig frukost, packning av våra pinaler och utcheckning gav vi oss iväg. Vi tog oss tillbaka till samma ställe där vi klev av igår men inte hittade någon park. Vis av misstagen har vi nu rekat lite och konstaterat att det inte är en park utan ett bostadsområde som ligger ungefär 500 meter från stationen som vi söker. Museo a Cielo Abierto en San Miguel. Museumet startade som en del i att rusta upp bostadsområdetfrån sextiotalet och stärka grannkänslan för området.
Det är både internationellt och nationellt erkända grafittikonstnärer som målat verken i samråd med de som bor i husen. Konstnärerna lämnar en skiss som de boende får godkänna och konstnärerna målar ideellt under de sju till tio dagar det tar att måla en gavel på sextio till åttiofem kvadratmeter. Färg och annat material doneras av olika företag som samordnas av Mixart. De första målningarna gjordes 2016-2017 och idag finns runt sextio färdigställa målningar men än så länge finns det gavlar kvar som är tomma och behöver få lite färg. Det finns även ett antal mosaikkonstverk som är integrerade i utemiljön till exempel på parkbänkarna.
En av de första vi såg. Den gav klart mersmak!
Olika färguttryck.
En vänlig gest
Precis i början av vår vandring längs gatan träffade vi på en skolklass som vi gick om efter ett tag. Då kom en kvinna efter oss och ville ge oss ett fint informationsblad. Svensk som man är blir man ju lite skeptisk när någon sträcker fram saker till en. Det brukar sluta med att de vill ha betalt. Men det visade sig att hon var lärare och arbetade med Mixart och ville dela med sig av en karta och information om stället. Det tackar vi för för annars hade vi nog missat en hel del av målningarna. Hon sa också att det var tryggt och säkert att gå i området vilket kändes bra att höra. Om ni kommer till Santiago kan jag verkligen rekommendera detta. Ett trevligt område och det var många fantastiska målningar. Vi skulle behöva lite mer sånt här i gråtråkiga Sverige!
Så många fina!
Här finns även mosaik.
En till, det är svårt att välja vilka målningar som ska vara med. 🙂
Lasses favorit. Visst är det svårt att tänka sig att den är
målad på gaveln till ett tvåvånings hyreshus?
Detalj ur en av målningarna.
Vi gör en oväntad upptäckt
När vi sett oss mätta på graffiti var det dags att äta innan transporten till flygplatsen skulle dyka upp. Därför gick vi till närmaste tunnelbanestation. Vi bytte till Röd linje 1, som var närmast hotellet, vid Los Leones. Där väntade en liten överraskning. När vi nästan gått hela förbindelsegången så hajade vi till. Men hallå, de där filurerna på väggen känner jag igen, det är ju Anna Lind, och Olof Palme. Men vänta nu det där ser ju ut som Cornelis Wreswijk! Vad var nu detta mitt i Santiagos tunnelbana?
Det visade sig att gången heter Via Suecia och gjordes för att uppmärksamma det samarbete Sverige och Chile har haft genom nästan två århundrade. Gången är delvis skapad med donationer från svensk industri. Men det kändes lite konstigt att se Dalkullor, svenska uppfinningar, Greta Thunberg, ABBA och alla andra mitt i tunnelbanan så långt hemifrån!
Via Suecia, Anna Lind och Olof Palme.
Via Suecia med ABBA.
Hela Stockholm fanns med!
Vår sista eftermiddag i Sydamerika och Chile
När vi kunde slita oss från denna oväntade upptäckt tog vi tunnelbanan och åkte och käkade. Vi satte oss på en pizzeria ganska nära hotellet och njöt av sommarvärmen och delade på en god pizza.
Nöjd med dagen och en god pizza.
Jag har i flera dagar känt mig lite stressade över den kommande mellanlandningen i Miami. Det känns som om det är lite kort om tid för USA´s krångel. Men det får vi väl se i morgon bitti hur det går.
Transporten kom lite tidigare än förväntat men det var bara bra för det verkar vara en del trafik. Det tog en halvtimme innan det började släppa. Det visade sig vara en buss som stannat och behövde bärgning på den flerfiliga vägen.
Fint område har vi bott i , nu tackar vi Santiago för ett trevligt besök och far mot flygplatsen.
Lite intryck av Sydamerika
Transporterna
Och hur är det nu med Sydamerika och Chile, lite utvärdering? Alla våra förbokade transporter till och från flygplatserna har fungerat perfekt. De har kommit i tid, ofta lite tidigare än utlovat. Bara några få har kunnat engelska. Kan konstatera att det är skönt att Lasse hänger med på kartan så vi vet vart vi är på väg. På väg till Påskön höll vi på att hamna på utrikesterminalen på grund av språkförbistring. Tur att man hänger med!
Känn det tryggt?
Santiago känns över lag som en trygg plats. Visst finns hemlösa som byggt små hus av filtar och kartonger och på en del gator känns det lite osäkrare. Till exempel skulle vi efter alla muralmålningar åka till en park. Redan när vi klev upp ur tunnelbanan blev vi lite på vår vakt då det stod militärer utanför ingången.
Men vi tog en promenad och stötte på lite kufiska typer som gjorde att det kändes lite obekvämt. Parken kom vi inte in i eftersom de höll på att rigga för nåt event. En av vakterna dit vinkade på Lasse som hade sin telefon i handen. Han visade tydligt att det skulle han inte ha. Den skulle stoppas ner i väskan då det var lätt att någon kom och snodde telefonen ur handen annars. Hur som helst gav vi upp parken och kom helskinnade därifrån. Men det var också endast då vi känt oss lite osäkra.
Det samma kan vi säga när det gäller övriga platser. Quito var väl den plats som det kändes lättast och hamna fel kanske. Dessutom var lokalguiderna väldigt tydliga om att man inte skulle gå utan ta taxi mellan platserna. Vi var generellt sätt ute mest dagtid ska väl också sägas. Kvällstid är nog känslan att taxi eller Uber är att föredra.
Maten
Vi har ätit god mat och alla portioner är jättestora. Ibland har vi delat på en portion (uno para dos…) och det har varit alldeles lagom. Det är inga problem att få två tallrikar och bestick till det. Ingen av oss har heller varit det minsta magsjuk vilket jag trott skulle vara oundvikligt. I Argentina var maten löjligt billig, etthundrafemtio kronor för en trerätters med ett glas vin och kaffe. Vartefter har maten ökat i pris och i Chile så har det varit endast något billigare än hemma.
Slutkläm
Summa summarum så har Sydamerika givit mersmak. Vi kommer åka tillbaka! Tills dess ska vi båda öva lite mer på spanskan för det underlättar så mycket om man kan lite av språket. Generellt kan personalen som står i receptionen på hotellen engelska med väldigt blandad kvalitet, säger till och med jag som inte direkt är någon hejare på engelska själv. På restauranger och i affärer är det inte alls säkert att någon kan engelska ens lite grand. Men det mesta går att lösa genom några ord och teckenspråk.
