Idag ska vi lyxa till det med en hotellnatt. Vi far på branta vägar och besöker en gammal guldgrävarstad. Avslutar med god middag på ett charmigt hotell.
Oj, idag var det riktigt svalt när vi vaknade. Den klara natten hade gjort sitt och vi andades rök i bilen. Under täcket var det skönt dock. Men med solen kom värmen tillbaks. Innan vi var klara med morgonbestyren och åter satt i bilen insåg vi att det nog skulle bli en fantastiskt fin dag idag också. Det krävdes dock några mil med värmen på i bilen innan vi var helt varma i kroppen. Det kan vara kallt om vårarna.
Man ser nästan hur svalt det är. Notera de låga molnen.
Queenstown, nåja
Idag var planen att avsluta Southern scenic route. Den slutar i Queenstown, en stad vi besökt tidigare utan att riktigt ha bekantat oss med. Vi hade fullt med aktiviteter när vi var där så det blev inte mycket turistande vid det tillfället.
Bilen styrdes norrut de dryga tio milen på relativt trafikerade och vackra vägar. Allt känns så stort när man kör i Nya Zeeland. Bergen tornar upp sig runt omkring.
Här har vi stannat till för att fota och njuta.
Man känner sig ofta väldigt liten på Nya Zeeland
Vi stannade till vid ett par tillfällen för att spana och åt sedan även lunch med magisk utsikt över Lake Wakatipu.
Lake Wakatipu. Längs den vägen ska vi snart åka.
Till den utsikten smakar all mat gott
När vi kom fram till Queenstown var det dock fullt med bilar och vägarbeten överallt. Vi försökte leta oss fram till det utgångsläge vi spanat ut för en promenad men det var vägarbeten överallt kändes det som. Efter att tillbringat onödigt lång tids kryssande i stans alla bilköer kände vi oss helt enkelt färdiga med Queenstown och styrde ut på vägarna igen. Det är säkert en fin stad för de som gillar bilar, vägarbeten och människor i massor. Kanske kom vi hit vid fel tid, vad vet jag.
Fast i bilkön in mot Queenstown. Längre fram en likadan bil som vår.
Vidare norrut
Nu återstod inte allt för lång resa till vårt redan bokade mål i Cardrona. Cardrona ligger längs den närmaste vägen mellan Queenstown och Wannaka och där ligger ett omtalat hotell vi bokat ett rum på. Känns nästan lite konstigt att vi ska lämna campinglivet för en natt.
Vi styrde ut från Queenstown på stora vägar men efter en kort stund svängde vi av åt vänster in på vägen mot Cardrona. Den började med en av de brantaste vägarna jag tror vi åkt på. Men det var åtminstone asfalt till skillnad mot till exempel många av vägarna på Island. Men vår stackars bil fick verkligen kämpa. Sakta gick det och de mer pigga bilarna samlades bakom oss. Efter varje serpentinsväng fanns det dock en liten stoppzon där man kunde släppa förbi dem till deras stora glädje. Gör man det får man alltid glada hälsningar och tutanden. På Nya Zeeland ska de långsamma fordonen lämna väg åt de snabbare.
Uppe på planare mark igen.
De första milen gick i princip bara uppåt. Efter den första backen var det mindre brant men fortfarande gick det segt uppåt. Till slut verkade vi dock vara uppe och då blev det istället tvärbrant neråt istället. Med automatväxlat blir jag alltid lite nervöst att bromsarna ska bli för varma men det är nog mest noja kanske.
Arrowtown
Mellan Wannaka och Cardrona ligger Arrowtown. Det är bara en kort avstickare så dit styrde vi först. Arrowtown är en gammal guldgrävarstad där man bevarat husen och stilen. Arrowtown sägs ha grundats då Jack Tewa fann en massa guld här i mitten av artonhundratalet någon gång. Sedan var rushen igång innan stället var tömt och man drog vidare. De flesta av dessa städer har antingen helt moderniserats till oigenkännlighet eller har helt övergivits. Dock ska Arrowtown ska ha bevarats istället
Det var verkligen en charmig liten stad. Kändes som tiden stannat lite och blundar man och manar fram en vilda västern stad i huvudet så kan man se Arrowtown framför sig. Bara att man gjort det lite mer gulligt kanske. Jag tror inte man spenderade lika mycket tid på blommor, pynt och färg när det begav sig.
Huvudgatan. Känns som tiden stannat lite på nåt vis.
Bevarade bostadshus. Tror det var lite mer rufft dock på den tiden.
Vi gick runt och kikade på alla hus i centrum. Till vår hjälp tog vi en adventurecache som lärde ut lite om de byggnader vi tittade på. Vi avslutade besöket med ett besök på ett charmigt litet café för eftermiddagsfika.
Cardrona
Nu återstod bara några mils svag nerförsbacke innan vi var framme i Cardrona. Det var ett trevligt vägavsnitt med en del hissnande vyer.
Var man än vänder sig blir man rejält häpen.
Det var verkligen ett charmigt hotell som mötte oss. Precis ett sånt vi hade valt hemma för en weekend. Enkelt men charmigt med massor av inredning som minner om gamla dar och som gör att man känner att de som driver stället älskar vad de gör.
Ett supermysigt litet hotell mitt i princip ingenting.
Där inne ligger pubdelen
De eldade ständigt i brasan medans vi var där.
Vi fick ett litet rum med livets nödtorft och det kändes verkligen lite konstigt att packa ihop en väska från bilen och inta ett hotellrum. Det var så länge sedan på nåt vis.
Det här blev vårt sovrum för natten
Hotellet hade en mysig pub där vi tog varsin öl innan vi åt middag i restaurangen. Det blev varsin supergod lax. Riktigt gott!
Mätta och nöjda drog vi oss tillbaks till rummet och somnade utan större problem. Imorgon är det dags att välja väg för de återstående dagarna på Sydön. Nu delar sig vägarna åt olika håll. Vi får se var vi hamnar.
