Vi får äntligen se norrsken, besöker Þingvellir nationalpark och avslutar resan i Reykjavik men god middag och ännu mer norrsken.

Igår hade vi gått och lagt oss när vi hörde röster, knackningar och steg i korridoren utanför rummet. Det är ett tämligen lyhört hotell så man hörde tydligt vad de sa. Det visade sig vara reseledarna till en bussresa som väckte sina deltagare med orden ”Northern light!”. Vi studsade upp och sprang ut i den kalla natten och där var det faktiskt! En stor föreställning av grönt skimmer över bitvis hela himlen. Så det visade sig att Norrsken inte är fejk trots allt :).

Navigeringsproblem

Nåt gick dock snett med GPS:en. Vi slog in koordinaterna och den angivna ankomsttiden på en timme kändes vettig. När asfalten efter en stund övergick i äckligt smal grusväg blev vi dock misstänksamma. Körde några kilometer till innan vi ändå tänkte att något måste vara galet. Först då började vi jämföra var vid var med var vi borde vara och såg att det nån stans blivit rejält fel. Gjorde om navigeringen och nu såg det plötsligt bättre ut! Vill ju skylla på tekniken men det känns väl som nån siffra blev fel första gången. Av det lär man sig; dubbelkolla vad du gör.

Þingvellir nationalpark

Somnade sedan nöjda och vaknade till frukostdags. Tog det tämligen lugnt eftersom vi hade en rätt kort resa totalt ner till Reykjavik med bara ett stopp inplanerat på vägen. Lämnade därför hotellet först vid tiotiden och satte av mot Þingvellir nationalpark, den sista av ”attraktionerna” längs gyllene triangeln som vi ännu inte besökt.

Vägvy. Man börjar nästan bli van.

Framme vid parken

Efter en bonustimme på vägen var vi framme. Oj vad bilar och folk det var här. Första känslan var helt enkelt; ”vi drar direkt, detta är inget för oss!”. Stannade ändå och betalade parkeringen via nätet innan vi följde strömmen av människor upp mot besökscentret. En fin plats i övrigt var det får man väl tillstå.

Þingvellir är platsen där man en gång i tiden (fram till 1798 faktiskt) höll Alltingen så att säga att platsen andas historia är att underdriva en smula. Det var en märklig känsla att stå på platsen och förställa sig tillbaks till vikingatiden och hur det såg ut, lät och doftade då. Þingvellir ligger också i sprickan mellan de Euroasiatiska och amerikanska tektoniska kontinentalplattorna och förkastningen som gig igenom området visade tydligt på detta. När vi bättre anpassat oss till folkmassan gick vi en sväng i området tydligt följande de breda grusade och asfalterade stigarna som fanns i området. Det var inte tillåtet att beträda något annat och man kunde se spår at tidigare slitage når området kanske var lite mer öppet än nu. Det fanns dock vandringsleder man kunde gå som tog en längre ut i områdets natur.

Alltingplatsen. Man anar historiens vingslag

Reykjavik

Vi blev dock fort riktigt mätta på detta. Den här typen av turism är nog inte för oss egentligen. Därför satte vi oss i bilen istället och styrde ner till hotellet i Reykjavik som vi först besökte.

Det kändes nästan som att komma hem. Vi fick rummet nästan dörr i dörr med det vi hade sist och allt kändes hemtamt. Tog det lugnt och laddade för en avslutningsmiddag. Det blev en femrätters på ”Resto” som utöver att ha riktigt bra betyg på Tripadvisor även låg typ 100 meter ifrån hotellet. Supergott och supernöjda kollade vi in Aurora-appen och det såg ut att bli en särdeles lovande norrskens-kväll. Staplarna var högre än de varit under hela tiden vi varit här. Kanske kunde man se något, trots att vi befann oss mitt i en storstad?

Norrsken över centrala Reykavik.

Vi tog oss ut fram emot 22-tiden och gick ner mot vattnet. Vårt hotell ligger lite öster om själva centrum och rakt ner ligger en tämligen oupplyst bukt med havet i norr. Det var massor med folk (turister med mobiler och kameror) som stod längs stranden och kikade ut över havet. Till en början var det enbart svaga skimmer på natthimlen och som kunde tolkas som tunna slöjmoln men när vi väntat ett slag satte showen igång på allvar med norrsken över hela himlen!

Norrsken åt andra hållet från där vi stod.

När det hållit på nån knapp timme dog det plötsligt ut och lite frusna beslöt vi oss för att det fick räcka för idag. Nu hade vi åtminstone fått se norrsken två nätter i rad. Men det var väl lite som någon receptionist i norr sa till oss; antingen får man se Lunnefåglar eller så kan man få se Norrsken; båda är svåra att kombinera.

Sammanfattningsvis om vår Islandstur

Dagen efter återstod inte så mycket. Vi checkade ut, körde ut till flygplatsen och lämnade in bilen innan vi tog flyget tillbaks till Sverige.

Sammanfattningsvis var vi mycket nöjda med resan. Vi är glada att vi tog oss tid att fara runt i makligt takt och ta till de extra dagar som krävdes för det. Vi gillade de lugnare delarna av ön bäst. När vi åter närmade oss turiststråken runt Reykjavik och den gyllene triangeln kändes det inte lika skoj längre. Missa inte Västfjordarna och skippa gärna färjan från Stykkisholmur för en fin tur. Kommer vi tillbaks? Osäker om jag ska vara ärlig. Det finns så många platser i världen vi ännu inte besökt.