Vi brygger vår första öl, Grynings-APA med hjälp av vår kompis och bryggmästare från Gamsingen Bryggeri. Vi får ett första smakprov i ölbryggandes ädla konst och inser hur mycket det finns att lära. Men det gav verkligen mersmak.

Om vår Grynings-APA

För att vara ett första trevande försök blev vi riktigt nöjda. Grynings-APA är en American Pale Ale (nåja…) och receptet är taget från boken ”Ölbryggning”. Receptet är till ölsorten Omnipollo Maz men vi tror resultatet blev ett helt annat. Ett öl med massor av humle och beska blev i alla fall resultatet. Dessutom fick vi lägre alkoholstyrka än vad som var tänkt. Känslan är att allt detta går att finna i det faktum att vi ännu inte förstått hur man justerar recept efter kokmängd. Vi dubblerade helt enkelt receptet men med ett mindre kok och dålig koll på hur bra vi mäskar så var det ju lite tokigt tänkt. Hur som helt blev resultatet ett, i vårt tycke, utmärkt första försök.

Namnet Grynings-APA är tänkt att symbolisera början på en nytt bryggeri som ser dagens ljus. Den lyckliga apan som ser morgonen gry och en ny strålande och vacker dag som nalkas. Att det just var en APA var kanske inte helt otippat med tanke på ölstilen men för oss kommer den även symbolisera lite mer i form av aningen hastiga ingivelser och beslut i kombination med nyfikenhet och vilja.

Statistik och ingredienser

Grynings-APA (Batch 403-001-001-01)

Stil:	American Pale Ale	Bryggdag:	2024-03-16
Malt / Extraktgivare:	Mäskning: 67 grader i 60 min 4 kg (74,9 %) Svensk Pilsner Malt 800 g (15 %) Castle Malting Munich 25 320 g (6 %) Castle Chateau Cara Blond 220 g (4,1 %) Castle Malting Cara Blond	ABV Färg IBU	5.4% 13.6 EBC 60
Humle:	Koktid: 60 min 20 g Columbus, kok 60 min 40 g Amarillo, kok 15 min 40 g Amarillo kok 0 min 40 g Simcoe, kok 0 min Torrhumla efter 12 dagar med 40g Amarillo, 20 g Columbus samt 20 g Simcoe	OG FG	1.049 1.010
Jäst:	2 pkt US-05 Safale	Mängd:	40 flaskor

Brygganteckningar

16 mars

Bryggdag! Utrustade med ingredienser, bryggprylar och massa spänning satte vi igång. Först röja av köket och göra rent alla ytor för att undvika att ölen blir dålig.

Det första vi satte igång med var att värma vatten, massor med vatten. Man behöver vatten för att först sätta mäsken och sedan laka ur den. Så mycket termer och hantverk att lära sig! Och ack så roligt att sätta tänderna i.

Mäskning

När vi hade tillräckligt med varmt vatten var det dags att mäska. Vatten blandas med all malt till en lös gröt i en kylvätska. Temperaturen skulle hålla 67 grader och ligga där i en timme. På så sätt frigörs vörten som sedan ska bli vår Grynings-APA.

Efter en timme var det dags att tappa i vörten i ett kokkärl. För att bara få med vörten använde vi grejor vi fått låna av Gamsingens Bryggeri. Två lådor stående i varandra. I den innersta var det borrat massor med hål så att vätskan kan rinna igenom och lämna maltkornen kvar. Maltbädden fungerar dessutom som ett naturligt filter och vätskan man tappar ur kärlet blir därför förvånansvärt ren.

Vi började med att sila vörten igenom maltbädden ett antal gånger innan vi blev nöjda med renheten. Därefter började vi fylla kokkärlet. Vi fick sedan sila igenom mer varmt vatten för att fortsätta urlakningen av vört och efter ca en timme hade vi fått ner 23 liter i kokkärlet. Nu var det dags för själva koket.

Kokning

Enligt receptet skulle vörten kokas i en timme. Vid de rätta intervallerna skulle sedan humle tillsättas. Vi fick lära oss att det som tillsätts först blir till beska och mot slutet tillsätts det som kommer bli smak och doft.

Det tog ett tag innan koket kom igång och sedan var det bara att vänta medans timmen gick och humle tillsattes på rätt tid. Till sist var koket över och nu gällde det att så snabbt som möjlig kyla vörten ner till 20 grader. Till det kopplade vi en kylspiral som hjälpte till med avsvalningen. Ju fortare det går ju kortare tid riskerar man att vörten kontamineras av andra jästsvampar än de man vill ha.

Vi fick även lära oss att det var viktigt att mäta densiteten. Man behöver ha ett utgångsvärde på densiteten innan jästen pitchas i. Sedan mäter man densiteten igen när jäsningen är klar. Den ska då (om allt fungerat som det ska) vara lägre, dels pga att jästen ätit upp sockerarterna och att det bildas alkohol. Skillnaden mellan mätvärdena används för att beräkna alkoholhalten. Vår OG (Original Gravity) mättes till 1.049 vilket var betydligt lägre än receptet angav (1.062). Man kan ju ana att vi inte varit fullt så bra på att mäska kanske.

Jäsning

Mot slutet av koket hade vi också förberett jästen. Detta gjorde vi genom att blanda spraymalt med vatten i en liten desinficerad skål och sedan hälla i torrjästen och täcka allt med en plastfilm för att hålla ovälkomna gäster på besök. På så sätt väcker man jästen och efter en stund syntes tydligt hur den vaknat. Det började bubbla rejält.

Till sist hade vörten nått rätt temperatur och det var dags att hälla över den till ett jästkärl. Till det använde vi en hävert för att undvika att få med så mycket skräp som bildas under koket. När kärlet var fullt var det bara att pitcha i jästen och virvla runt vörten ett tag för att syresätta den. Sedan stängde vi locket satte ett jäsrör på plats. Kärlet satte vi i lillhusets badrum. Där hade vi skaffat en termostat som styrde ett vanligt element och på så sätt hoppades vi på att temperaturen skulle hålla de 20 grader som receptet angav. Nu var det bara att vänta men vi tog en provsmak först. Man kunde verkligen känna beskan men också sötman som ju ska bli till alkohol. En spännande smak och vi ser fram emot att smaka det färdiga resultatet vad det lider.

18 mars

Nu bubblade det för fullt så det verkar fungera så långt i alla fall. Lösningen med termostatstyrt element ser ut att fungera som vi tänkt.

29 mars

Torrhumlingsdag. Vi mätte upp humlen och la den i en desinficerad humlestrumpa tillsammans med en tyngd. Fäste allt med ett snöre och sänkte försiktigt ner den i vörten så att den kom att hänga mitt i vätskan. Det jäser för övrigt fortfarande men inte alls lika intensivt som det gjorde de första dagarna. Väntan fortsätter.

10 april

Tappningsdag. Vi hade förberett genom att sätta på aluminiumfolie på de flaskor vi skulle använda. Sedan ställde vi in dem ugnen och värmde de till 125 grader i en timme. För att bli av med fällning och jästkaka så tappar vi över ölen till ett rengjort jästkärl med kran. På kranen fäste vi flaskfyllaren som helt enkelt är ett rör med en ventil i botten. För att fylla är det bara att föra in flaskan och trycka botten mot ventilen. Smidigt som sjutton och man undviker så gott det går att få in syre i ölen som du gör att den oxiderar med oangenäma smaker som följd. Det finns mycket att tänka på!

Innan vi kunde fylla flaskorna behövde vi göra en sockerlag som man sedan blandar ner i ölen. De kvarvarande jästsvamparna använder sedan sockerlagen för att bilda kolsyran som är det som återstår innan allt är klart. Sockerlag är enkelt att göra. Koka upp rätt mängd socker i vatten ock låt koka ett slag. Kyl ner till 20 grader och rör försiktigt ner den i ölen. Sen är det klart att tappa.

Tappningen gick smidigt och framför oss stod nu 40 flaskor Grynings-APA. Vi ställde in dem i badrummet i lillhuset igen och påbörjade åter en tid av otålig väntan. Två veckor ska det ta har man sagt. Vi provsmakade ju ölen också såklart. Ett öl med hög beska och massor av smak. Med kolsyra känns det som vi inte kommer bli allt för besvikna trots allt.

25 april

Provsmakning. Med stor spänning öppnade vi upp den första flaskan! Det var ett ynkligt pysande och nog hade vi hoppats på mer. Trots det var det kolsyra i och ölet smakade inte alls så pjåkigt. Men mer kolsyra hade inte skadat. Kanske behöver man mer socker. Eller mer tid.

22 juli

Tillägg. Med tiden har kolsyran blivit bättre och så även smaken. Det är intressant att märka hur ölen mognar och vi blir mer och mer nöjda varje gång vi öppnar en flaska. Men samtidigt känns det som det verkligen finns mer att lära.

Sammanfattningsvis om vår Grynings-APA

Vi har lärt oss massor under denna första bryggning. Men vi har också förstått att det finns massor att lära sig. Samt att ölbryggning är en materielsport på många sätt. Den utrustning vi till mesta del har fått låna fungerar absolut bra till att göra god öl med bevisligen men vill man utvecklas och få bättre kontroll på processen för att kunna upprepa lyckade resultat krävs nog bättre grejor tror vi. Först på önskelistan står nog någon typ av jäskammare för att kunna hålla jästemperaturen under kontroll. Samt någon mätare som följer utvecklingen under själva jäsningen. Men det är väl ingen superbrådska, vi kan fortsätta lära oss på den här utrustningen. För att det kommer bli fler bryggningar står helt klart. Vi har ju redan kokat vår första Stout (Nattvakt) när detta skrivs.