Vi upplever en heldag på fots i Lima. Ser Muralmålningar, Inkatempel och en riktigt hektisk biltrafik. Äter gott och har det toppen!
Vi vaknade tidigt, precis som vi brukar efter en lång resa i västerut. Tog det lugnt och gick sedan ner och åt en jättegod frukost som hade det mesta man kunde begära.
Sightseeing
Efter maten var det dags att ge sig ut och upptäcka Lima. Vi hade letat lite tips på sevärdheter innan men kollade också med receptionen vad de kunde rekommendera. Med den nya kunskapen i bagaget började vi gå ner mot havet.
Precis som i de andra sydamerikanska länder vi besökt vimlar det av byster på kända personer.
Vårt hotell ligger mitt i stadsdelen Miraflores. Det är en turistvänlig del av staden som ligger i närheten av havet. Hotellet låg bekvämt nära till de saker vi bestämt oss för att kika på i Miraflores vilket också var praktiskt.
Det första som slog oss var att det var relativt grönt runt om kring oss. Träd och blommor som frodades och mådde bra. Massor med, för oss, exotiska fåglar med ovan sång. Det kändes riktigt trevligt.
Parker och strandpromenad
När vi närmade oss havet och ”strandpromenaden” insåg vi att det inte riktigt var frågan om en strandpromenad i ordets rätta bemärkelse. Lima är placerad på en platå en god bit upp från havet men det var en ganska tunn remsa nedanför platån innan havet tog vid. Det var med andra en storslagen utsikt som mötte oss när vi kom fram.
Längs kanten av platån har man anlagt olika parker och promenadvägar. Det syntes att det var en uppskattad plats, inte bara av turister som oss utan de som såg ut att bo här var ute med sina hundar, motionerade eller bara satt och njöt på en av alla bänkar som stod överallt.
Den första parken vi nådde var Parque Alberto Andrade Carmona eller Parque Del Amor som den också kallas. I mitten stod en staty av ett omslingrande par och mot havet fanns ett staket fullt av love locks. Vi strosade vidare fram mellan parkerna, fotade och myste i största allmänhet.
Selfiekingarna slår till igen
Därefter styrdes kosan söderut mot den närliggande stadsdelen Barranco. Den beskrivs som Limas mer Bohemiska stadsdel där muralmålningar, färgade hus och konstutställningar har sin hemvist. Det är en lagom promenad på dryga tre kilometer längs stranden vilket kändes helt rätt.
Medans vi vandrade framåt kunde vi se spår av det undantagstillstånd som rådde. Det var många synliga poliser och andra slags vakter ute och vi fick i alla fall känslan att de normalt inte brukar vara fullt så många. Men allt var lugnt och stilla överlag på de platser vi besökte.
Barranco
Vi passerade över en bro och var plötsligt i Barranco. Parkerna fortsatte ett tag till längs platåkanten innan de ersattes av högre hus.
Efter ytterligare någon kilometer var vi framme i den del av Barranco både våra egna efterforskningar och hotellreceptionen rekommenderat. Det som mötte oss var lite lägre, färgglada hus och muralmålningar i stil med de husen i Valparaíso var fulla av. Man har inte gått lika mycket all-in som i Valparaíso men det var ändå kul. Vi Stannade till vid La Ermita de Barranco, en kyrka i stort behov av lite omsorg. I närheten ligger även Malla Del Amor, ett staket fullt med love locks samt Puente de los Suspiros, Suckarnas bro. Bron har fått sitt namn efter att varit in traditionell mötesplats för romantiska möten och träffar.
I närheten fanns också massor med fina muralmålningar och konstateljéer att kika på. Ner mot havet löper även gångvägen Bajada de los Baños som var ett mysigt stråk att gå.
Efter att utforskat området en god stund vandrade vi vidare mot huvudtorget i stadsdelen, Parque Municipal de Barranco. Ännu ett trevligt ställe där man kan känna historiens vingslag.
Tillbaks mot Miraflores
Efter stannat till en stund här började vi vandra tillbaks mot Miraflores. Vi tog nu gatorna längre in mot staden och blev åter påminda om den helt galna trafikrytm som den här staden har. Folk kör som tokar, tutar och hetsar sig fram. Ska man över en gata så gäller det att vara snabb minst sagt. Det känns verkligen som de inte har några som helst planer på att stanna i vilket fall. Vi hann se två helt galna upptåg där folk stannade mitt i korsningarna och stod och skällde på varandra medans alla bilar runt omkring stod och tutade för fullt. Inte bara någon kort minut, utan de höll på så länge vi såg och hörde medans vi fortsatte promenaden.
När vi var framme i Miraflores tog oss mot hotellet för att ladda batterierna inför eftermiddagen. Sedan gick vi en kort promenad i närområdet och kikade in i en butik som sålde galna mängder med julsaker innan vi hittade en Supermercado och köpte lite kallt till rummet.
Vi återvände sedan till hotellet för en god drink och planering av resterande dag.
Energiladdning på hotellet.
Inkatempel
Efter omladdningen var vi redo att ta oss an mer av Miraflores. Vi vandrade först upp mot Museo de Sitio Pucllana, en utgrävningsplats av ett gammalt inkatempel. Det var ett riktigt intressant besök, att få vandra runt och lära sig mer om Inkafolket och deras tid genom historien. Det var också en märklig känsla att stå mitt på en byggnad med så gammal historia med all modern byggnation runt omkring. Detta i kombination av allt biltutande som från alla håll gjorde att man verkligen visste att det var i Peru vi var.
En annan sak vi lärde oss här var att det aldrig regnar i Lima. Enligt guiden regnade det sist 1974. Vi vet inte om det stämmer men vi läste sen att Lima endast får ca 10 mm regn per år. Det är förvånande med tanke på hur grön staden är. Dock är luften fuktig och det kommer nederbörd, men mer i form av Garúa, en slags tjock dimma eller mycket lätt duggregn. Förklaringen har med med den kalla havsströmmen att göra samt att regn från andra sidan av Anderna faller ur molnen innan de når Lima.
Centrala Miraflores
Guidningen tog ca en timme. Vi begav oss sedan mot Miraflores centrala park, Parque Central de Miraflores. Parken består egentligen av två parker som hänger ihop. Runt om i hela parken var det massor av katter. Man hade gjort bekvämt för dem med många vattenskålar utställda samt katthus där de kunde sova. Runt 1990 plågades parken av råttor varför folk började lämna sina katter i parken. Idag har katterna tagit över och blivit en turistattraktion istället.
En Torito de Pucará. Påminner lite om våra Dalahästar.
Slutet av vår promenad och sightseeing började närma sig. Därefter tog vi oss tillbaks ner mot havet och parken vi såg först i morse. Vi hade missat att den hade en geocache som skrek efter att bli loggad. Så gjordes och vi följde sedan promenaden längs platån åt andra hållet till vi nådde fyren Faro de la Marina. Där tyckte vi det fick räcka med turistande för en dag. Vi vände därför tillbaks mot hotellet.
Avslutning av dagen
Väl tillbaks konstaterade vi att dagens traskande var dryga två mil eller 31 000 steg beroende på hur man räknar. Det gjorde att vi ansåg oss vara värda en kall. Vi satte oss på rummet och Maria passade på att göra ett blogginlägg.
Dagens promenerande hade tagit ut sin rätt. Vi bestämde oss därför att äta på hotellet helt enkelt. En Pisco Sour måste man prova när man är här också, det är nationaldrinken nummer ett. Så en sån blev det i väntan på maten.
Idag blev det också till att prova lite Peruanska förrätter och deras Aij de Gallina för att se hur väl vi lyckats med vår egen matlagning. Allt smakade jättegott men vi tycker nästan att vår egna matlagning var snäppet godare. Jag hade gärna sett lite mer smak på den Aji de Gallina som serverades på den här restaurangen i alla fall.
Aij de Gallina gjord av en Peruansk kock.
Efter att ätit och druckit gott drog vi oss tillbaks till rummet och slutförde blogginlägget. Sedan var vi båda så trötta att vi stöp i säng. Dagen och tidsomställningen hade tagit ut sin rätt.




























Lämna ett svar