10-13 augusti 2023
Nån vecka in i augusti drog ovädret Hans in över Sverige med skyfall, stormvindar och orangea varningar från SMHI. Ovädret vägrade släppa taget om Sverige och det regnade ju konstant, dag ut och dag in! Hur som helst var vi tvungna att ta oss upp till Dalarna och Brunnaön. Det är näst sista helgen det går att åka upp innan vi drar ut på vår jordenruntresa, och vi måste ju se så alla hus fortfarande står kvar. Det är lika ”spännande ” varje gång det blåst ordentligt att se om våra höga alar står kvar i utkanten av tomten eller om de rasat. Den här gången misstänkte vi att det kunde vara ganska högt vatten i Dalälven också med tanke på ovädret.
Mycket att ösa men vi får vara glada att båten fortfarande flöt.
Ny förtöjningsplats för båten idag.
Torsdag
Och det var det! Vi körde ända fram till vår trädäck och la fast båten i den stora björken som vid normalflöde i älven står ca 10 meter från vattnet och nån meter upp i slänten. Det är massor av vatten nu och strömt som bara den!
Ett ordentligt knakelibrak, så låg grannens tall i vattnet.
Grannens tall från hans egna tomt sett.
Börjar bli en del vatten på gräsmattan.
Fredag
På fredagen jobbade Lasse. Johan och jag slöade och hade det ganska bra. Ja, förutom oron över vattenståndet i älven som fortsätter stiga, då. Plötsligt hörs ett ordentligt knakelibrak och så föll grannens jättetall. Tack och lov föll den utåt älven så alla byggnader klarade sig. Grannen var inte där så det gick väl så bra som det kunde gå om nu träden bestämmer sig för att göra uppror!
Invasion av hungriga buskar.
Johan och jag gjorde även en insats i bersån och klippte häcken som brett ut sig och nästan såg ut att äta upp våra loungemöbler.
Lördag morgon, utsikt från verandan precis utanför ytterdörren.
Baksidan av vårt hus, vid våra odlingslådor.
Lördag
När vi vaknade på lördagen så var det vatten upp på gräsmattan och nästan framme vid trappan på det andra huset.
Lundström vs naturen, 2-0.
Nu får man gå uppför för att komma till yttre bryggan.
Sett från stora husets trappa.
Lasse och Johan återtog under dagen ytterligare mark som naturen försökt ta över. Det rök några stubbar också av bara farten. Och vattnet stiger och stiger…
Dalälvsodjuret?!
Tallinspektion, den här blir inte lätt att få bort!
Lite väl sjönära, om ni frågar mig!
Selfie-kingen i farten igen! Sydväst är fina grejer när det regnar. Slipper regn både på glasögonen och i nacken!
Glada är vi, trots regn och vattenmassor!
Vi tog även en båttur för att se hur de står till på resten av ön. Det kommer allt möjligt farande strömfåran. Stora träd, stockar, tunnor, bryggor som slitit sig och en blå frigolitbåt med ett namn och telefonnummer på. Just den blåa frigolitbiten hade fastnat i vår vattenslang. När vi åkte nerströms så höll Maud på udden på att packa ihop. Hon tröttnade när hon fick klafsa runt i vatten till knäna och åker hem till Västervik ett par veckor istället.
Kräftkalas!
På kvällen fixade vi en lite kräftskiva. Himla trevligt och gott. Konstigt att man kan bli så mätt på bara lite kräftor.
Komma in torrskodd? Njae…
Mycket har vattnet stigit under natten!
Söndag
När frukosten var klar på söndagsmorgonen så skrev Johan ett sms och frågade hur han skulle ta sig torrskodd in till oss. Vattnet hade under natten stigit ända upp framför vårt trädäck vid huset och gick upp till fotknölarna. Så, torrskodd, hmmm, njaa.
Altanen är numera en flotte…
Bäst att plocka upp myggjagarmaskinen till högre höjd. Den lär behövas när solen kommer tillbaka och alla mygg kläcks…
Vattnet börjar så smått ta sig in genom golvet i boden.
Nu började det kännas lite obehagligt. Tänk om parkeringen börjar bli översvämmad den också. Då kanske vi får svårt att ta oss härifrån. Lasse och jag säkrade sakerna på tomten så gott det gick genom att flytta upp möbler på de högre trädäcken. Plaststolarna och borden band vi fast i räcket till altanen. Och vattnet fortsätter stiga…
Johan på väg mot grannens tomt.
Längre ner på ön. Den här vägen brukar man kunna gå alldeles torrskodd på i normala fall.
Mer av granntomterna.
Den här bilden talar för sig själv.
Johan passade på att ta sig en paddeltur med kanadensaren på, i normala fall, vägarna på ön. Numera var det väl mer som vattenvägarna i Venedig.
Katten behöll lugnet och låg på sin stol och mös. Han hade ingen lust att hoppa in i transportburen för hemfärd.
Hade nog tur som kom iväg i tid. Vattnet når redan upp över kanten till parkeringen.
Vi började känna oss lite stressade när vi insåg att de trädäck som är fristående från husen började flyta. Jaha, bara att säkra även dem med rep fästa i träden. Den innersta bryggan hade även ryckt upp sina fästen ur jorden och börjat röra på sig.våra lösa trappor skruvade vi fast i det stora trädäcket eller husen. Traktorn kördes till högsta punkten i trädgården vilket visade sig vara bakom virkesförrådet. Tillslut var allt förankrat och kanoten fäst i björken mitt på gräsmattan.
Lasse satte upp en mätpinne i gräsmattan så vi kunde hålla koll hemifrån hur mycket vattnet steg. Vi konstaterade att vattnet hade stigit ytterligare nån decimeter bara sedan frukost. Dags att dra! Och det var nog i grevens tid, parkeringen var också ganska blöt när vi lämnade ön och Dalarna för den här gången. Det känns inte helt bra men det finns väl inget att göra. Naturens krafter är starka och inget vi rår på! Hoppas bara att vattnet drar sig tillbaka snart,
