På sista dagen med hyrbil åker vi till Paul da Serra och jagar plastburk. Får uppleva avstängda vägar men stilla och tyst natur.

Vår sista dag med bilen hade vi bestämt oss att ta en cachingtur (vi har en massa lösta mystar som måste loggas!) på Paul da Serra, en förhållandevis platt slätt på 1400 m höjd. Den plattaste delen på ön faktiskt. Vi tittade på kartan och konstaterade att det fanns två vägar dit. Den ena mer slingrig än den andra. Vi valde den som såg minst slingrig ut för uppfärden och tänkte oss den slingrigaste för nerfarten.

På väg uppför berget. Vägen skymtar i bakgrunden.

Lika lång väg tillbaks

Efter att ha krupit uppåt bergsväggen ett antal hundra meter och nån mil längs vägen möttes vi av ett staket och resten av vägen var avstängd. Jaha ja, lika lång väg tillbaka… Ytterligare en rastplats med fantastisk utsikt var dock placerad där så vi tog en bensträckare innan nerfarten.

Utsikt från bergspasset där vi fick vända.

När vi kom fram till den andra vägen uppför berget konstaterade jag (som hade tid att titta ut genom fönstret på annat än på vägen) att ovanför syntes vägen i flera etage. Brant!!

Paul Da Serra

Uppe på Paul da Serra.

Paul da Serra bjöd på torr, knäpptyst natur i ett landskap som påminde om de vilda westernfilmer man sett med en ”lonesome cowboy” ridande bort i solnedgången på en öde prärie. Inget djurliv finns att tala om direkt. De enda djur vi såg var en och annan murödla, ett par gräshoppor och nån enstaka fågel högt upp i skyn.

Paul da Serra

Vi började med finalcachen som låg lite utanför de andra cacherna. Cachingordspråket ”tog stigen tillbaka” passade mycket bra här. Det var nämligen fullt av torra ormbunkar som revs på benen låg cachen längst upp på den enda kulle som fanns inom synhåll (kan man tänka sig…). Höghöjdsträning blev det också med både pulshöjning och andfåddhet! De andra ca 10 cacherna låg på hyfsat slät mark, tack och lov.

En kort levadavandring hann vi med också.. nåja…

Efter en välförtjänt lunchpaus i tystnaden började då nerstigningen mot Funchal igen. Vi tänkte lämna bilen redan idag för att slippa tänka på det i morgon bitti. Det mest intressanta var att försöka hitta en bensinmack för att fylla tanken innan återlämnandet.

Efter en promenad till hotellet framstod liksom en iskall lockande öl som det bästa av det bästa. Åh, nu var det ändå så där extra gott med en kall bira igen!