Jag sammanfattar vår tid i Tulum på lyxhotell med egen cenote. Vi upplever stillsamma dagar och fina solnedgångar.

Vår resa börjar närma sig sitt slut. Men ännu återstår några avslutande dagar som vi tänkt tillbringa mer eller mindre i varsin solstol. I fyra nätter ska vi bo på finhotell i Tulum utan att ha något som helst planerat. Hotellet är av de finare slaget och har nog en prislapp som vi inte brukar välja då vi kanske är lite för snåla för det. Jag tror Lizzie (vår resebokare) vet det, men att vi kommer gilla det och därför stoppar in det som en del av bokningen. Vi har bara tittat på totalpriset för dessa långresor och det gör att vi får prova på saker vi nog aldrig skulle boka själva vilket ger en extra dimension.

Mot Tulum

Tulum ligger någon timmes resa söderut från Playa Del Carmen och ska vara ett lite lugnare ställe. För att ta sig dit tog vi igår hjälp av guiden Pamela. Hon tyckte vi skulle ta en lokalbus ner till Tulum och sen en taxi till själva hotellet. Det kändes som en lagom resa och vi bokade därför biljetter hos ADO. 136 pesos per person var ett helt okej pris kan jag tycka.

Vi åt frukost och gav oss iväg mot bussterminalen. Väl framme var det väl inte helt klart hur saker fungerade. Det gjordes en massa högtalarutrop på spanska som var svåra att både höra och förstå. Den som uppfinner ett högtalarsystem som fungerar i den här typen av miljöer är värd ett nobelpris om du frågar mig. Maria var framme några gånger vid insläppet men fick bara en harang på spanska som svar. Till slut kunde man möjligen urskilja att utropet kanske möjligen nämnde Tulum och några minuter senare blev vi insläppta till ytan där bussarna avgick ifrån.

Vi hoppade ombord på en relativt bekväm buss och en timme senare klev vi av i Tulum. Vi hade fått hjälp med förbeställning av en taxi och tog oss till stället vi skulle möta den. Överallt var det poliser och militär som for runt och precis där vi skulle möta taxin hade man satt upp någon typ av polisbevakning. Kanske inte den bästa platsen att mötas på men taxin kom och vi hoppade snabbt in. Chauffören förklarade att mängden poliser berodde på att det var någon typ av val i Mexico den dagen.

Ett Lyxhotell

Efter en kort taxitur var vi framme vid hotellet. Vi blev incheckade och fick en visning av hotellets faciliteter medans vi gick mot rummet. Hotellet ligger lummigt inbäddat i en djungelliknande miljö. Deras stolthet och centrala punkt är en cenote omgiven med solstolar och ett restaurang- och barområde. Det såg supermysigt ut. Hotellområdet kändes väldigt stort och vi följde smala grusade gångar genom djungeln. Utspridda låg hotellbyggnader bestående av tvåvåningsstugor med fyra rum i varje stuga. Vårt rum låg i bakkanten av komplexet, på övre våningen med utsikt över ett grönt djungelområde så långt man kunde se. Det passade oss helt perfekt!

Själva rummet var superfint. Ett stort rum med alla moderniteter man kunde önska. Snyggt och mysigt inrett. Jag kände direkt att här kommer jag att trivas alldeles utmärkt.

Här kommer vi trivas!

Slöa dagar

Dagarna här förflöt i lugnt tempo. Vi började dagarna med att käka frukost, lite senare än vi gjort under tidigare delen av semestern. Frukosten var förköpt och i den ingick två rätter var ur menyn, förrätt och huvudrätt, samt kaffe och juice. Vi gjorde som vi brukar genom att dela på allt och på så sätt få fyra mindre rätter i stället.

Vi fastnade snabbt för färsk frukt, chiapudding (en supergod variant med kokosmjölk och jordnötssmör), omelett samt molletes. Molletes var en ny bekantskap för oss men blev snabbt en favorit. Allt som serverades var snyggt upplagt på ett sätt som gjorde en riktigt glad.

Cenote

Efter frukosten tog vi oss till cenoten och slog oss ner i varsin solstol med lagom skugga. Även här blev man väl omhändertagen. Vi drack drinkar och blev serverade frukt och glassar som delades ut av personalen med jämna mellanrum.

Passade även på att skriva ikapp i bloggen. Cenotens vatten var riktigt svalkande och man fick dela vattnet med fiskar av olika storlek som simmade omkring. Överlag var det förvånansvärt lite folk. Känslan var att hotellet var långt ifrån fullbelagt. Runt cenoten brukade uppskattningsvis 10-20 personer befinna sig som mest.

Solnedgångar

Framemot eftermiddagens slut drog vi oss tillbaks till rummet och njöt av solnedgången ifrån balkongen. Vi bodde som sagt var i bortkanten av hotellområdet och här var det riktigt tyst och stilla. Det var mest naturen som hördes. Den enda gång det lät lite mer var väl när det var strömavbrott och hotellets reservkraftverk gick igång. Samt lite mer ljud när de närliggande strandbarerna spelade musik på kvällarna.

Vi höll oss mest på hotellet men gick ändå en sväng till en närliggande butik då och då. Det känns som man håller på bygger en hel del i området. Jag undrar hur det kommer se ut här om några år.

Just nu är det mindre turistiga fortfarande till stor del kvar. Små butiker och enkla restauranger finns fortfarande insprängda emellan större hotell och strandbarer.

Middagarna åt vi på hotellet. Någon gång i restaurangen men oftast var vi bekväma och använde vi oss av room service. Maten var alltid god och fint upplagd.

God mat och fantastisk vy.

Det blev fyra riktigt avslappnande dagar där vi även passade på att minnas lite av allt vi varit med om under den här månaden. Det kändes rätt avlägset men ändå nära på samma gång att tänka tillbaks på den första tiden i Peru. Så mycket har ändå hänt sedan dess.

Selfiekungarna slår till igen!

Hemresa

Till sist infann sig ändå dagen vi inte riktigt sett fram emot. Det var dags att göra den avslutande resan hem till Sverige. Vi checkade ut från hotellet och tog den förbeställda taxin till flygplatsen i Cancún. Det var en skakig två timmar lång resa med en vinglig taxi som kändes allt annat än säker. Vi undrar om chauffören var riktigt frisk egentligen men till slut var vi framme och kunde koppla av.

Flygplatsen i Cancún

Incheckningen gick smidigt men det var kanske tur att det stod personal och kollade på medans vi scannade passen i automaten. Han såg att vi hade utresekort liggande i passen. Om man reser in i Mexiko via en landgräns får man ett pappersformulär att fylla i. Tar man flyget hit görs det online. Han sa då att det pappret måste lämnas i en incheckningsdisk. Vi gick dit men först måste det stämplas. Vi tog oss då till stämplingsmannen som kikade på det och stämplade det.

Jag tror det det handlar om är att om man stannar mer än 7 dagar i Mexiko måste man betala en avgift. Ofta ingår den i flygbiljetten men kommer man landvägen får man betala den själv. Vi betalade aldrig något eftersom det var exakt sju dagar vi tänkte vara i Mexiko. Jag tror det vad var kollen gick ut på och att vi annars vackert fått betala. Grejen var bara att hade inte han stått där så hade vi aldrig visat upp något kort och då vet jag inte om vi fått komma tillbaks till Mexiko i framtiden.

Vi gick igenom säkerhetskontrollen och hamnade direkt i avgångshallen. Det var ännu en märklig sak med Mexiko. De hade ingen passkontroll vid utresan. Jag kan inte komma på något land jag rest i där de inte kollar passet när man lämnar landet. Man kanske delegerat det till flygbolagen men klart annorlunda var det i vilket fall. Inte heller fick vi visa upp några bevis på att vi betalt turistskatten man ska betala då man besöker just den här delen av Mexiko.

Nästan hemma

Hemresan till Amsterdam gick fint och vi landade på tid på en riktigt dimmig flygplats. Dimman orsakade problem för flygen med förseningar rakt igenom. Vårt plan till Stockholm blev 2,5 timmar sent men tillslut kunde vi kliva av på ett grått och dystert Arlanda. En flygbuss och en SL-buss senare klev vi på färjan mot Rindö, hemma efter en fantastisk resa och redan längtande efter nästa äventyr. En månad går både fort och långsamt på samma gång.