En oförglömlig weekend som kom att innefatta en övernattning i Sala silvergruva på 155 meters djup. Maria stod för den överraskningen då det var hon som i hemlighet planerade helgens andra natt.

Den här helgen hade vi bokat varsin dag. Jag hade bokat första dagen och Maria hade utifrån den bokat en överraskningsdag som jag inte visst något om. I efterhand, eftersom vi ändå pratat om det, kunde jag kanske misstänkt något men nu blev det en total och väldigt häftig överraskning. Att bo på, vad som måste vara ett av Sveriges mest udda ”hotell” var verkligen någonting annorlunda.

Fredag – Skultuna

Fredagens resmål var dock kända av oss båda. Vi har varit förbi Skultuna vid några tillfällen men inte någon längre tid. Nu skulle vi få chans att undersöka orten lite närmare.

Skultuna ligger på ett lagom bilavstånd för en weekend och efter en lagom lång resa kunde vi checka in på hotellet. Vi blev varmt välkomnade och fick ett rum som helt motsvarade våra förväntningar.

På kvällen valde vi att kombinera en kort cachingtur med ett besök i det lokala lilla mathaket för lite middag. Vi drog oss sedan tillbaks till rummet för att avsluta den första kvällen.

Lördag – Övernattning i Sala Silvergruva

På morgonen var det dags för frukost. Man hade haft en vattenskada i restaurangen men löst det på annat vis i andra lokaliteter. Det gick därför fint att få en riktig gofrukost.

Efter frukost var det utcheckning. Vi tog oss sedan bort till mässingsbruket och gick en promenad i området (geocaching) innan vi besökte outlet-butiken. De sålde bla Fiskars-prylar så vi inhandlade en sax för vänsterhänta till Johan.

Därefter var det dags att bege sig ut på vägarna igen. Jag körde men visste inte vart. Maria guidade mig och jag var fortfarande förbryllad innan jag till slut insåg att vi möjligen var på väg till Sala. Då vågade jag också tänka tanken att vi kanske skulle få sova på Sveriges djupast belägna hotell.

Framme vid gruvan

Det skulle visa sig att det var precis vad Maria ordnat med. Vi kom fram till gruvan och checkade in. Först skulle vi få en guidad tur i gruvan. Medans vi väntade på den gick vi en sväng i området och kikade in i butiken samt fikade i den stora secondhand butiken som finns på ”uppfarten” till gruvan.

Känner sig förväntansfull inför dagens äventyr

Därefter var det dags för guidning. Guiden tog oss ner i gruvan och berättade om gruvbrytningen och vi vandrade runt i de kyliga och fuktiga gruvgångarna. En riktigt häftig upplevelse. Guiden drog även med oss till det uppvärmda rum vi skulle få sova i senare i kväll. Hon berättade om konceptet och sa att det ikväll var uthyrt. Vi visste till vilka.

I upplevelsen ingick vad som beskrevs som lättare tilltugg och lite bubbel. Vi tänkte att man kanske skulle behöva äta lite först då och tog oss därför in till Sala. Så här efteråt kan vi konstatera att det var fullkomligt onödigt. Det var minst sagt rejält med tilltugg som vi bjöds på skulle det visa sig.

När vi sedan återvände till gruvan fick vi låna ett rum i Marketenteriet (vandrarhemmet) där vi kunde lägga de grejor vi inte ville ha med oss ner samt fräscha till oss inför kvällen. Det är dåligt med duschmöjlighet i gruvan om man säger så.

Kvällen och natten i gruvan

Sedan var det dags. En guide tog oss ner med hissen och vi kom ihåg att knacka tre gånger i berget för att Gruvfrun skulle vara nådig mot oss. Vi gick den korta biten bort till gruvsviten och fick vårt tilltugg samt instruktioner och saker att tänka på. Sedan gick hon och vi var ensamma i hela gruvan, 155 meter under jord. Allt vi hade för att nå omvärlden var en komradio. Utanför dörren fanns ett torrdass, samt såklart en hel gruva…

Det blev en riktigt mysig kväll i tystnaden under jord. Vi åt, pratade och hade det utmärkt. Samt såklart försökte förstå vad vi var med om. Visst kan man tänka att att det väl är som vilket boende som helst men de svarta, solida bergväggarna får en ändå på andra tankar.

Tilltugg med bubbel var inte alls dumt!

Att sova gick utmärkt. Skön säng och lagom varmt för oss villabor. Vi tror dock att Gruvfrun vakade över oss och såg till att vi kunde sova ostörda.

Här är kvällens sovplats

Söndagen – frukost och hemresa

Vi vaknade och på förbestämd tid knackade en guide på och kom med vår frukost. Sedan åt vi och mös i ensamheten innan det var dags att ta oss upp till ytan igen.

Vi bjöds på gofrukost

Väl uppe återstod inte mycket mer än att plocka ihop sakerna och styra hemåt igen efter en otroligt häftig och svårslagen weekend.

Ute i fria luften igen. bilden föreställer Markententeriet

Till sist om vår övernattning i Sala Silvergruva

I slutändan kan det kännas som vår första natt i Skultuna drunknade lite i resten men på något sätt kompletterade den helhetsintrycket av helgen. Visst var det Sala Silvergruva vi mest tar med oss men Skultuna var också bra.

Det är fortfarande inte helt lätt att förstå att vi kom iväg på en övernattning i Sala Silvergruva. Vi har pratat och tänkt på det vid många tillfällen men mer än så har det inte blivit. Jag tackar Maria för att det blev av. För vår del var det en riktigt kul och häftig upplevelse även om vi nog knappast kommer göra det igen. Det känns verkligen som en sån där en-gång-i-livet-upplevelse!