Vi beger oss ut på vänster sida av vägarna till Rotorua. Innan dess avslutar vi Aucklandsbesöket med en middag i stil. Avslutar denna kväll i kulturens tecken.

Avslutningsmiddag med utsikt

Efter vår heldagstur var återvände vi igår trötta och nöjda till hotellet. Jag tror då att tornet fortsatte att spela oss ett spratt på nåt vis, för efter lite funderande bestämde vi oss att slå på stort och avsluta vår Aucklandsdel av semestern på en restaurang med vad som torde vara stans bästa utsikt.

”The Orbit” ligger på våningen över observationsdäcket i Sky Tower och där sitter man vid fönsterbord med golv som roterar, vilket gör att man hinner med alla 360 grader av stadsutsikt på en timme. Så efter en kvällsdrink i baren två trappor under ”The orbit” intogs en superb tre-rätters middag som vi nog kommer minnas en stund. En perfekt avslutning på vårt Aucklandsäventyr får man väl säga.

En skaplig utsikt till god middag.

Köra bil på vänster sida

Idag var det så dags att hämta bilen som skulle ta oss vidare söderut. En dag som vi sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Att bege sig ut på gatorna, körande på fel sida av vägen var väl inget någon av oss sett fram emot kanske, men hur svårt kan det vara? Vi hade sett massor av folk vid det här laget som körde på vänster sida, helt utan problem.

Efter att gått den korta vägen och inväntat medan de löste lite strul med vår bokning så var det dags att ge sig ut i trafiken. Vi hade laddat innan genom att förse vår GPS med körinstruktioner men som vanligt när det är lite halvstressigt så ville den inte hitta några satelliter och det var först när vi var halvvägs ute ur stan innan den plötsligt vänligt och bestämd började tala och ge oss riktiga instruktioner. Tur att man har hyggligt lokalsinne, eftersom vi nog kört helt rätt hela tiden.

Aucklandbor korsar gatan när det blev grönt. Från alla håll kom man. Praktiskt när alla ljus i korsningen är röda samtidigt.

På väg mot Rotorua

Att ge sig ut i trafiken var minnesvärt tyckte jag nog. De omedelbara svårigheterna var väl främst att vindrutetorkarna gärna gick igång när jag skulle blinka och att jag hade svårt att få grepp på var bilen befann sig i körbanan. Maria tyckte hela tiden att jag var på väg av vägen åt vänster (kanske låg det något i det också). Att jag sen missat hur automatväxeln fungerade var väl en annan sak som gjorde det onödigt komplicerat kanske.

Efter att fått in en någorlunda snits på saker och ting kunde man börja njuta lite av omgivningarna också. Kulligt och grönt var intrycket när vi for ner mot Rotorua. Vägarna var fina men 100 som fartbegränsning kändes nog bitvis väl fort tyckte vi. Fast vi har ju inte bråttom precis å andra sidan.

Rotorua

Vi anlände till hotellet med några timmar tillgodo inför kvällens arrangemang och han gå en runda i stan för att handla lite frukost. Intrycket av Rotorua var att detta var en sommarstad gjord för turister och att den ännu låg i dvala. Många stängda affärer och det kändes allmänt överdimensionerat med tanke på hur många som rörde sig ute just idag. Men om ett par månader kanske…

Del av Powhirihälsning. De stirrande ögonen är en del av den.

Tamaki village

På kvällen hade vi ett bokat arrangemang som bestod av en kulturkväll med Maori-tema. Där Tamaki village ligger har det förr legat en Maoriby och vi fick uppleva en kväll med Maori-kultur som innefattade alltifrån hur man välkomnade gäster med ”Pōwhiri”, lärdomar kring olika hantverk, dans, matlagning i kokgropar och god middag. Allt som allt en trevlig kväll, även om vi inte fattat hur svalt det var på kvällarna här i Rotorua.

Underhållning med dans.

Mycket nöjda med dagens äventyr kunde vi sedan somna ovaggade denna kväll.