På egen hand i Auckland

Att äntligen vika ut benen på riktigt efter vad som blev runt 40 timmar på väg kändes ju inte helt fel. Igår, på eftermiddagen landade vi för sista gången på ett tag. Så här efteråt har minnena av flygplan och flygplatser mest flutit ihop till en ett enda töcken. Fast ändå… det fanns nog en viss poäng i att göra alla 17000 km på en gång. Att säga att vi var superpigga igår när vi satt och intog vår middag var nog att överdriva en smula (så fort det blev lite stilla ville ögonen bara stängas och servitrisen blev nog lite besviken på att middagen blev så kort), men det kändes ändå som vi på nåt sätt hamnat i hygglig fas med tidsskillnaden. Under själva resan befann man sig till slut mest i ett limbo, utan dag och natt vilket hjälpte till att anpassa sig helt enkelt.

Efter att avslutat resan som vi påbörjade den, i buss, kunde vi, efter ha gått de sista 150 metrarna, konstaterat att hotellet som valt ut oss hade ett helt ok läge, mitt i centrala Auckland. Vi hade antagligen lite tur och fick ett fint rum på trettonde våningen med utsikt över en av de mer spektakulära blickpunkterna här; södra hemisfärens högsta byggnad, The Sky Tower.


The Sky Tower, tagen nedanför vårt hotell

Idag vaknade vi till en ny och spännande dag i en ny stad. Det var en rätt märklig känsla ändå. Det skulle kunna vara som vilken Europeisk stad som helst när man ser den. Allt ser ut som hemma mer eller mindre. Lite märkliga träd och växter möjligen, även om de är blandade med sånt som man förväntas hitta hemma.

Vi beslöt att börja vår prommis med ett besök på Sky Tower. En klassisk turistfälla med välordnat flyt och tydliga pilar som berättar var man ska gå, hur mycket fantastiskt man ska få se och kanske framför allt, var man ska betala någonstans. Att se Auckland uppifrån var ändå en upplevelse. Runt staden såg man de kullar som en gång i tiden var vulkaner och på den grund staden vilar. Intrycket var väl att staden är vidsträckt men att de centrala delarna med de höga husen innefattar en rätt liten yta.  Vi spanade dessutom samtidigt ut ett par platser vi skulle vilja se mer av.
 


Utsikten duger

Att Nya Zeeland är grogrund för en del äventyrligare aktiviteter visste vi ju i och för sig redan, men här kunde man verkligen se det på riktigt. Här har man chansen att glida ner längs uppspända vajrar, 200 meter rätt ner mot marken i 85 km i timmen. Att det var ett nöje som lockade folk var uppenbart eftersom det ständigt dök upp nya hoppare som kastade sig utför. Tyvärr såg det ut att vara fullbokat för dagen (eller hur..) så det blev hissen ner för vår del istället.
 


Sky diving. Vårt hotell är huset med den blå skylten. Vi bor näst högst upp till höger.

Efter att sett oss mätta på utsikten begav vi oss först ner till hamnen. Mycket båtar i farten och man kunde även se att det arbetades för fullt inför en Triathlontävling som ska hållas nästa helg.

Därefter tog vi oss upp mot universitetsområdet och parkerna.  Den första lilla park vi stötte på var Albert Park och här fick man verkligen känsla av att det var vår, till skillnad mot hemma.  Folk som hade picnic, eller bara pratade i solskenet. Vi tog oss sedan vidare på kringelkrokar ner mot Auckland Domain.
 


Vinterträdgården. Maria sparar i guideboken.

Detta var en vacker park där vi gick runt en stund innan vi stannade till i vinterträdgården (oj, vad mycket blommor av all de slag de fanns här) och en fika på det närliggande caféet, innan det var dags att bege sig tillbaks mot hotellet. Tillbaks genom parken valde vi en vacker promenadväg genom parken (”The lovers path”) där allt ljud från staden runt omkring nästan helt försvann.
 


The Lovers path

Intrycket så långt av Auckland är att den i stort påminner om vilken som helst större stad vi varit i och att vi kanske inte ännu insett hur långt borta vi egentligen är.

Burkletning då, undrar ni kanske? Jo, det blev väl ett par sådana också längs vägen…

 

Posted by Lasse Tuesday, October 16, 2012 10:47:00 AM Categories: Auckland

re: På egen hand i Auckland

Tuesday, October 16, 2012 1:23:57 PM Maggan, Fuji

Hej!

Vilka härliga bilder, jag drömmer mig tillbaka till Australien. Har liknande bilder, helt underbart!

NJUT!!!

re: På egen hand i Auckland

Thursday, October 18, 2012 8:28:35 AM Maggan, Fuji

Åj,åj,åj!!! jag är inte ett dugg avundsjuk när jag sitter här på kontoret och tittar ut
på alla paraplyer och vindrutetorkarna på bilarna. Det är grått, grått, grått!

Comments are closed on this post.