Vaknade till strålande solsken för första gången under hela Islandsvistelsen. Mindre vind (men blåsigt alltjämt) än igår och 12 grader varmt. Såg ut att bli en toppendag med andra ord.
Åt frukost och slutförde gårdagens blogg innan vi gav oss iväg. Först på agendan stod definitvt tankning. Lite slarv hade gjort att tanken nu var nere på rött och varnade för att räckvidden var nere på 65 km. Med 23 km till närmsta besinstation var det ju ändå rejäla marginaler egentligen. Vi for således till Kirkjubæjarklaustur (uttala det om ni kan!) som ligger vidare mot Reykjavik längs ettan. Tankade numer som vana islänningar (nåja). Vi hade till och med insett att den lilla brickan på nyckelringen kunde ge en rabatt på bensinen om man läste av den i automaten innan man tankade. Varför berättade man inte det när vi hämtade ut bilen? Vi insåg även att sist vi tankade var på andra sidan ön i Húsavik så med en full tank kommer man trots allt en bit på den här ön.
Med full tank vare vi redo för dagens äventyr. Började med att köra typ 200 meter ifrån bensinstationen för att kika på ett naturfenomen man kallade för Kirkjugólf eller "Kyrkgolvet". Det bestod av mestadels sexkantiga basaltkolumner som bildats i samband med lavaströmmar och bildat en platt yta som såg ut som ett slätt, mänskligt tillverkat golv. Tänk vad naturen kan åstadkomma.

Kyrkgolv. Såg verkligen mer ut som något mänskligt skapat.
|
I Kirkjubæjarklaustur fanns även en geocache. Det skulle visa sig (som så ofta) att den sammanföll med en plats som var beskriven i våra guideböcker. Vi styrde mot den och hamade nedanför ett rätt spektakulärt vattenfall, Systrafoss. Det föll ner för ett tämligen brant berg och uppe på toppen utlovades fin utsikt över trakten. Vi bestämde oss för att ta stigen upp och kolla om det stämde.

Systrafoss. Vattnet rann ner för ett slätt berg.
|

Det är ett klart dåligt betyg åt oss turister att Islänningar
behöver dessa skyltar.
|
Att påstå att vi skuttade upp som bergsgetter är väl att överdriva men upp kom vi och utsikt var det. Ovanför fallet fanns det en sjö som heter Systravatn. Sägnerna säger att traktens nunnor ofta badade här och en gång när två systrar badade såg de en hand hållande en guldkam i vattnet. De jagade efter den och sjönk ner under vattnet för att aldrig återses igen.

På väg ner igen.
|
Efter att tagit oss ner till bilen styrde vi åter tillbaks mot hotellet. Vi stannade då till vid ett vattenfall som vi sett tidigare i morse. Det heter Foss á Síðu och faller fritt från berget 30 meter rakt ner.

Ett spektakulärt vattenfall som syntes på håll från vägen
|
Ett kort stycke därifrån ligger Dverghamrar. Det är ett naturfenomen skapat på samma sätt som Kirkjugólf men här kan man se pelarna av basalt som var helt övertäckta på den första platsen. Dessa var dessutom större, diametern var uppåt metern här. Det såg verkligen underligt ut när vi stirrade på bergväggar av sexkantiga, tjocka stenpelare.

Dverghammar.
|

Väggen börjar ge med sig.
|
Därefter åkte vi vidare tillbaks till hotellet. Vi skulle egentligen vidare, förbi en dryga fem mil eller så men stannade till där och fixade lunch eftersom det kändes enklast.
På vägen tillbaks längs ettan som vi åkte igår stannade vi till vid vad vi trodde var nåt märkligt konstverk. Det skulle visa sig helt fel. Det var i själva verket en del av en bro som slets sönde av is och vatten som plötsligt släpptes iväg av en glaciär ovanför. Man inser vilka krafter det handlar om när man betraktar den gamla balken. För att böja till den på detta vis krävs det lite styrka.

Konstverk? Möjligen i sånt fall då av naturen skapat sådant.
|
Nästa stopp var Hof. Där har man en av de sex i landet bevarade "torvkyrkorna". Det var en klart välbevarad byggnad som var kul att se.

Hofs torvkyrka.
|
Dagens sista stopp gjorde vi vid Kotárjökull glaciären (tror vi). Det stod inte alls det namnet på kringla-skylten vi svängde av vid men avståndet stämde och en glaciär såg vi in mot bergsryggen. Det skulle komma att bli dagens naturupplevelse. Vi parkerade och traskade dryga kilometern över stenig mark som, där den var orörd, var helt täckt av lava och långsamt växande låga växter. Vi följde det sår i naturen som gjorts upp av fyrhjulsdrivna fordon (gissade vi) som dragit fram över slätten.

Glaciären syns i fjärran, liksom såret gjort av
fyrhjulsdrivet som leder dit.
|

På väg in i dalen mot glaciären.
|
När vi kom fram till bergkammen övergick såret i en smal stig och naturljud var allt som återstod. Lite lätt bris och en lätt forsande större bäck med smältvatten från glaciären. Vi gick en stund vidare i bergspasset mot glaciären innan vi vände tillbaks mot bilen. Vi kände oss då väldigt priviligierade. Ödsligheten och ensamheten är verkligen påtaglig och om man betänker att i den här delen av Island bor det enbart 2 människor per kvadratkilometer så förstår man var känslan kommer ifrån.

Smältvatten från glaciären med havet i horisonten.
|
Efter detta kände vi oss helt nöjda med dagen och styrde tillbaks till hotellet. Hann tillbaks i god tid för happy hour. Planerade där morgondagen och spelade Yatzy. Reglerna var jätteskumma i protokollet så vi fick fixa till det med egna rutor och stryka andra.
Intog sedan en middag rätt lik den i går. Fick då lära oss ytterligare exempel på hur knepigt Isländska är. Den öl vi druckit mest av stavas Gull och när vi idag kollade hur det borde sägas fick vi reda på att det korrekta uttalet är något i stil med 'gutl'. Det borde man ju förstått.
Rik av nya intryck och kunskaper drog vi oss sen tillbaks till rummet och somnade nöjda efter ännu en fin dag på Island.