Vi åker mellan Queenstown och Te Anau och upptäcker ständigt hur Nya Zeeland bjuder på överraskningar på de mest oväntade ställen. Passar på att leta upp en och annan burk längs vägen.

Idag var det dags att ta farväl av Queenstown. Förmiddagen spenderade vi dock med våra cachevänner innan det åter blev dags att gå skilda vägar. Vi tackar alla för en minnesvärd helg och vem vet om vi inte ses igen på en annan plats i en annan tid. Kanske om nåt år eller så.

Sommarväder

Denna söndag bjöd på det vackraste väder Nya Zeeland hittills bjudit på. Det innebar vindstilla sommarlikt väder med 20 grader i luften. Kontrasterna mot vädret under gårdagens vandring var avsevärda om man säger så. Vi styrde åter ut monstret på vägarna för att bege oss mot Te Anau. Te Anau ligger i sydvästra delarna på Sydön och här ligger den stora Nationalparken Fiordland som är en del av UNESCO:s Världsarv. Finns chans för naturupplevelser med andra ord. Men först hade vi dryga två timmars biltur framför oss, enligt Garmin då. Vi har lärt oss att Garmin är väl optimistisk för folk som turistar här

Överraskningar

En överraskande vacker rastplats

En av de saker som är så fascinerande med det här landet är att överallt man stannar blir det en stor upplevelse. Den mest anonyma rastplats kan få en att förundras utöver det vanliga. Vi gillar att ta det lite lugnt på de kurviga vägarna och det innebär väl lite lägre hastigheter än vad den genomsnittlige Nya Zeeländska bilföraren uppskattar om man uttrycker sig milt. Eftersom vägarna är smalare förväntas man lämna plats åt de som har mer brådis än man själv har. En bra princip som vi uppskattar och förmodligen minskar olyckor och frustration. Det var när vi släppte förbi ett gäng vi stannade till vid denna rastplats som oansenligt bara låg där.

Kingston Flyer

Kingston flyer

Straxt efter såg vi något som puffade rök på ett märkligt sätt. När vi närmade oss såg vi var det var; ett alldeles äkta och blänkande ånglok! Det visade sig vara Kingston Flyer, med rötter från guldrushen, som precis skulle lämna stationen.

Wilderness scientific reserve. Här fanns hundraåriga buskar kallade Bogpines. Men ingen cache. 

Så fortsatte resan denna dag med nya upplevelser varje gång vi stannade till. Vi följde GPS och burkutläggare och gjorde massor av mindre stopp längs vägen helt enkelt. Kändes allmänt gott att bara ta det lugnt och insupa natur och intryck i sommarvärmen.

Jodå, klart det skulle finnas en burk här såklart

Te Anau

Till sist var vi dock framme vid det hotell som ska bli vårt hem de närmaste tre dagarna. Det låg fint alldeles vid Te Anau Lake och efter att Maria smörat till sig ett bättre rum så hade vi dessutom en alldeles utmärkt vy över sjön och de omgivande bergen från vårt hotellfönster. Som grädde på moset fanns här också tillgång till tvättmaskin vilket gjorde att vi slapp den handtvätt vi med mindre glädje sett fram emot.

Bloggning till halvskaplig utsikt

Under kvällen åt vi gott, njöt av livet, kikade på foton samt bloggade. Man kunde haft det sämre…