Posts in Category: Burkletning

Överraskningar 

Idag var det dags att ta farväl av Queenstown. Förmiddagen spenderade vi dock med våra cachevänner innan det åter blev dags att gå skilda vägar. Vi tackar alla för en minnesvärd helg och vem vet om vi inte ses igen på en annan plats i en annan tid. Kanske om nåt år eller så.

Denna söndag bjöd på den vackraste väder Nya Zeeland hittills bjudit på. Det innebar vindstilla sommarlikt väder med 20 grader i luften. Kontrasterna mot vädret under gårdagens vandring var avsevärda om man säger så. Vi styrde åter ut monstret på vägarna för att bege oss mot Te Anau. Te Anau ligger i sydvästra delarna på Sydön och här ligger den stora Nationalparken Fiordland som är en del av UNESCO:s Världsarv. Finns chans för naturupplevelser med andra ord. Men först hade vi dryga två timmars biltur framför oss, enligt Garmin då. Vi har lärt oss att Garmin är väl optimistisk för folk som turistar här.


En överraskande vacker rastplats

En av de saker som är så fascinerande med det här landet är att överallt man stannar blir det en stor upplevelse. Den mest anonyma rastplats kan få en att förundras utöver det vanliga. Vi gillar att ta det lite lugnt på de kurviga vägarna och det innebär väl lite lägre hastigheter än vad den genomsnittlige Nya Zeeländska bilföraren uppskattar om man uttrycker sig milt. Eftersom vägarna är smalare förväntas man lämna plats åt de som har mer brådis än man själv har. En bra princip som vi uppskattar och förmodligen minskar olyckor och frustration. Det var när vi släppte förbi ett gäng vi stannade till vid denna rastplats som oansenligt bara låg där.


Kingston flyer

Straxt efter såg vi något som puffade rök på ett märkligt sätt. När vi närmade oss såg vi var det var; ett alldeles äkta och blänkande ånglok! Det visade sig vara Kingston Flyer, med rötter från guldrushen, som precis skulle lämna stationen.


Wilderness scientific reserve. Här fanns hundraåriga buskar kallade Bogpines. Men ingen cache. 

Så fortsatte resan denna dag med nya upplevelser varje gång vi stannade till. Vi följde GPS och burkutläggare och gjorde massor av mindre stopp längs vägen helt enkelt. Kändes allmänt gott att bara ta det lugnt och insupa natur och intryck i sommarvärmen.


Jodå, klart det skulle finnas en burk här såklart

Till sist var vi dock framme vid det hotell som ska bli vårt hem de närmaste tre dagarna. Det låg fint alldeles vid Te Anau Lake och efter att Maria smörat till sig ett bättre rum hade vi en alldeles utmärkt vy över sjön och de omgivande bergen från vårt hotellfönster. Som grädde på moset fanns här också tillgång till tvättmaskin vilket gjorde att vi slapp den handtvätt vi med mindre glädje sett fram emot.


Bloggning till halvskaplig utsikt

Under kvällen åt vi gott, njöt av livet, kikade på foton och bloggade. Man kunde haft det sämre…

Posted by Lasse Sunday, October 28, 2012 10:03:00 AM Categories: Burkletning Natur Queenstown Te Anau

Efter regn kommer sol! 

Denna förtjusande regndag skulle vi ut på en "epic hike" med våra andra geocachande vänner. Med ryggsäckarna packade med fleecetröja och lunchmatsäck gav vi oss iväg. Vi tog oss med bil (som passagerare då monsterbilen inte fick åka på oasfalterade vägar enligt kontraktet) bort till början av Routeburn Track. Hela vägen till toppen hade vi inga ambitioner på att ta oss denna dag utan vi bestämde oss för att ta oss till delsteg tre. Det såg ganska nära ut vid en anblick på GPS:en. Efter en timme var vi blöta inpå bara skinnet och regnet bara fortsatte ösa ner. Vi fick se ett antal större och mindre vattenfall och forsar.  Här på Nya Zeeland har de fina grusade stigar i skogen som nog kräver en hel del underhåll men de gör samtidigt naturen lätt tillgänglig för många.

Trots regn lyckas det här landet erbjuda fängslande natur . 

Efter att ha tagit en cacheburk ungefär en kilometer från delsteg tre gav vi upp. Åt vår medhavda matsäck och vände sen kosan mot parkeringen igen. Enligt GPS:en hade vi då inte kommit mer än ett par kilometer, fågelvägen. I verkligheten hade vi gått 5,5 kilometer och 300 meter uppåt, i hällregn. J Kan säga att det var ganska skönt att ta på en någorlunda torr fleecetröja istället för den dyngsura t-shirt som gick att vrida vatten ur… Endast fötterna i våra nyinköpta, fantastiskt sköna, vandrarkängor i gore-tex var torra, trots att vattenpölarna var många.


Man har gjort det lättgånget för sina besökare här i Nya Zeeland

När vi kommit åter till hotellet började minsann solen titta fram igen och straxt lös kvällssolen fint över bergen.


Härifrån var det skaplig utsikt över Queenstown

Efter en skön dusch och upphängning av blöta saker var det dags att ta bilen till vår middagsrestaurang. Skyline liggerhögt uppe på Bob´s peak. För att ta sig dit tog vi en linbana med kabinkorgar, Skyline Gondola, som stiger med 450 meter på 730 meter. Väl på toppen väntade en Haka-show med maoriska sånger och danser och därefter middag med utsikt över Queenstown. Mätta och belåtna tog vi sen skylinen ner till bilen igen. Queenstown uppifrån, i nattmörkret, var en maffig syn.


Haka-show

Ni kan tro att man sov gott efter över en mils vandring i regn och en god middag på det. Och solen tittade ju fram till slut den med!

Posted by Maria Saturday, October 27, 2012 11:25:00 AM Categories: Burkletning Natur Queenstown

Glaciär 

Idag vaknade vi till hällande ösregn. Vi ska, om vädret tillåter, åka helikopter till Fox Glacier och sedan vandra på glaciären ett par timmar innan färden går åter mot lägre marker. Men idag ser det tveksamt ut.  Efter en rejäl frukost med vita bönor i tomatsås, hashbrown, bacon och äggröra checkade vi ut och gick förväntansfulla till de som anordnar Heli-haiken. Som väntat, men ändå med besvikelse hör vi att helikopterturen är inställd på grund av väderförhållandena. Efter en del funderande och tittande i guideboken om vad vi skulle kunna göra istället på vägen till Wanaka (där vi ska sova i natt), vilket var en ganska tom yta i boken, beslutar vi oss för att boka om till en senare tur och hoppas på att vädret blir bättre. Det kan slå om fort här.


Här varnar man gångtrafikanterna för cyklister.

De tre timmarna vi fick extra i Fox Glacier tillbringade vi med att leta burkar och ta en promenad (i kombination) genom skogen till en liten sjö.


Ljuset i glaciärens grottor var riktigt häftigt

När vi kommer tillbaka väntar vi på nytt spända på att guiderna ska lyssna på vädret och bestämma om det blir någon tur eller om vi snopna ska på åka helikopter någon annan gång. Men… Yes! Vädret har bättrat sig, det är ganska soligt och inte så blåsigt längre. Vi packar in oss i bussen Charlie och åker till helikopterplattan. Där får vi först låna ett par kängor som passar till att fästa ”isspikar” under.  Helikoptern tar sex passagerare i taget upp mot glaciären. Det är härligt med helikopter eftersom man ser så bra. Under oss ser skogen och glaciären ganska puttiga ut. När vi kommer närmre inser vi att de små svarta prickarna faktiskt är människor som väntar på oss. Glaciären är stor, mycket större än den ser ut! Eftersom det är mulet idag har vi förmånen att få se isen och snön bilda klarblåa fält, hål, sprickor och grottor. Mäktigt!

Nöjda glaciärbesökare. 

När vi återkommer till bilen äter vi ett par mackor och kör iväg genom ”Gate of Haast” på samma kringelikrokiga vägar med höga backar och branta nerfarter som vi börjat bli vana med. Resan tog nästan fyra timmar innan vi var framme Wanaka och checkade in på en mysig, familjär lodge trötta med mycket nöjda med dagen.


Egentligen är det svårt att se sig mätt.

 

Posted by Maria Thursday, October 25, 2012 12:00:00 PM Categories: Burkletning Fox Glacier Guideturer Natur Wannaka

Berg, kurvor och pannkakor 

Så vaknade vi upp till ännu en vacker dag. Idag väntade en av våra längre planerade bilturer på drygt 50 mil längs sydöns västkust. Vi hade planerat att ge oss iväg lite tidigare men det tycks vara svårt att göra så. Därför dröjde det till straxt innan tio innan monstret styrdes ut på vägarna igen.


Många berg här..

Garmin skötte sig hyggligt idag och skulle nog valt den lämpligaste vägen. Men vi hade ett mål för dagen och som låg närmre kusten på State Highway 6. Pannkaksklipporna i Paparoa National Park handlade det om.


Vågorna rullar in på den öde stranden, mäktigt

Vägen söderut bjöd verkligen på mäktiga vyer, smala vägar med löjligt höga hastighetsgränser, tät skog, enfiliga och smala broar, upp- och nerförsbackar som trotsade sunt förnuft och gav många minnen för livet.


Bilarna som kom upp längs vägen var som små prickar härifrån

Det fanns många stopp att välja på och vi valde det som guideboken (och GPS:en med geocacher) föreslog. En relativt omärkt parkeringsplats och en stig genom skogen som bjöd på 15 minuters naturupplevelse. Det innebär att vi skippade turistfällan med kiosker och stora skyltar den här gången.

Promenaden ner till stranden bjöd på vårljud med fågelsång av annorlunda slag. Vackert och annorlunda.


Detta mötte oss efter den korta promenaden genom regnskogen

Nere vid stranden möttes vi av en mäktig syn av mullrande vågor, vassa klippor och vattenkaskader som uppstod när havsvattnet trycktes upp genom det porösa berget likt gejsar. Vi tog oss ner på stranden och utforskade området med grottor, stenar och vattenfall innan det blev dags att ta sig tillbaks till bilen för en kortare lunch och vidare färd.

 


Vattenfall nere på stranden tv om bilden ovan.Någonstans i grönskan till höger påstås det ligga en geocache, vi är skeptiska.. ;).

Vägen söderut bjöd på en alltigenom minnesvärd resa med massor av intryck. Men ibland kom man ändå på sig med att tänka tankar som ”jaha, ännu en dalgång och ännu en fantastisk vy”. Men så blir det väl kanske.

 

Till slut var vi framme vid Fox Glacier och kunde nöjda med ännu en trevlig dag på Nya Zeeland. En bra vana kan jag tycka. Vi hoppas att det fortsätter.

Posted by Lasse Thursday, October 25, 2012 10:24:00 AM Categories: Burkletning Fox Glacier Natur Nelson

En vårdag i Wellington 

Vi vaknade tidigt i morse och fick se att vi skulle bli bjudna på en riktigt fin vårdag idag. Helt klarblå himmel. Lite kontraster mot i går, vilket innebär att Nya Zeeland fortsätter att vara ett kontrasternas land för oss.

Vi käkade frukost och var sen klara för dagens äventyr. Tanken var att först kolla in färjeterminalen inför i morgon och sen bege sig ut på en promenad i stan. Vi började alltså med att motionera bilen en sväng. Vägarna var osedvanligt tomma för att vara en måndagsmorgon, men något svagt i bakhuvudet låg ett minne om att det kanske var en ledig dag idag. Och nyss kollade vi upp att det faktiskt var så. Nya Zeeland firar Labour day den fjärde måndagen i oktober.

När vi rekat vägen och sett till att allt var ok tankades den och parkerades igen. Kändes bra att ha allt klart inför skuttet över sundet imorgon bitti.


Vyn från hamnen över stadsvyn.

Vädret var strålande och vi började gå efter kajen. Vatten känns som en viktig del av Wellington och staden visade upp sin bästa härifrån tyckte vi. Vi njöt av vädret och tyckte det var helt ok med semester.


Jodå, det fanns burkar här med.

En av de mål vi hade i dag var Nya Zeelands nationalmuseum, Te Papa Tongarewa. Det är ett av världens största nationalmuseum och kändes lockande nog. Vi spenderade ett antal timmar i detta fina museum och alla dess olika utställningar. Det var ett modernt och levande museum som lockade till nyfikenhet och varvade fakta med saker att göra, framför allt för barn.


Te Papa Tongarewa. Här spenderade vi några trevliga timmar.

Nöjda och glada gick vi ut i eftermiddagen som nu bjöd på mindre vårlikt väder. Otroligt vad bortavaron av solen kan göra så här års. Men inte stoppade det oss. Vi vandrade vidare, intog en enkel lunch och följde den väg guideboken föreslagit. Sent på eftermiddagen var vi åter framme vid hotellet. En alltigenom trevlig dag som nu i princip avslutar vår vistelse på Nordön. I morgon går resan vidare söderut mot nya äventyr.


Civic square. På höger sida syns stadsbiblioteket.

Posted by Lasse Monday, October 22, 2012 7:05:00 AM Categories: Burkletning Wellington

Var tog bergen vägen… 

När vi vaknade i morse trodde jag att vi skulle kunna ligga kvar i sängen och njuta av de snöklädda bergen. Ack, vad jag bedrog mig! Regnet fullkomligt öste ner och dimman låg så tät att man knappt såg bilen på parkeringen utanför fönstret. Nåja, idag är en resdag.

Igår åt vi middag på en enklare restaurang nedanför hotellet, på hotellrestaurangen krävdes fina skor och snygga kläder. Precis som alla Jaguarägare (på parkeringen vid hotellet räknade vi till 11 jaguarbilar!) med respektive hade, vi däremot kände oss inte riktigt hemma just där. Efter middagen spelade vi en omgång biljard, det kändes att det var länge sedan. Spelet höll på en god stund innan alla bollar hamnat där de skulle.

Idag for vidare söderut mot Wellington. Resan gick på ordentligt kringelikrokiga vägar, uppför höga berg och nerför på andra sidan. Hur korna och fåren kan beta på de branta bergssidorna är märkligt och beundransvärt.


Ständigt detta landskap. Branta kullar med betande boskap.

Vi stannade till och åt lunch på McDonalds i Bulls. Man kunde få sig en lammburgare om man ville men vi höll oss till Big Mac.


På jakt efter en riktigt gammal burk. Var kan den vara?.

Ett mål för dagen var att besöka den cacheburk som blev utlagd först utanför USA:s gränser, Geocache by Kevin, GC46, utlagd i maj 2000, då geocachandet fortfarande var i sin linda kan man säga. Den är idag den femte ännu äldsta aktiva geocache om man få tro olika listor (fjärde om man bortser från virtuella). Vi lyckades hitta burken och logga den efter nån kilometers promenad i Wainuiomata naturreservat. I Wainuiomata var det alldeles tyst, trots att Wellington ligger alldeles nära. Det enda som hördes var alla fåglar som fått vårfnatt och forsen som brusade.  Mäktigt! Naturen fortsätter imponera, de jättelika ormbunkarna med sina krullar i ändarna och Tui-fågeln med alla sina läten är mina favoriter än så länge.


Ormbunkarna, som växer likt träd, är ett minne att ta med sig.

 

Posted by Maria Sunday, October 21, 2012 9:21:00 PM Categories: Burkletning Natur Tongariro Wellington